Recension
Kriget som aldrig tar slut avLana Estemirova och Sergej Lebedev. Svensk översättning: Mikael Nydahl
Den tjetjenska journalisten Lana Estemirova, numera i exil, är dotter till Natalja Estemirova som var chef för Memorials kontor i Groznyj och känd människorättskämpe i Ryssland tills hon mördades 2009. Den svenska journalisten Joanna Kurosz berättar i ett efterord till denna skrift på 41 sidor om sina möten med Natalja Estemirova och dennas stora insatser.
I intervjun hos den kände författaren Sergej Lebedev ger Lana Estemirova en skarp bild av läget i Tjetjenien och de föregående krigen, den ryska regimens och den demokratiska oppositionens roll, samt västvärldens syn på läget. Detta ses i ljuset av Rysslands pågående krig mot Ukraina fram till april 2023.
Hon menar, att efter det första kriget 1994 hade folk i Ryssland mer sympati för soldaterna som kastats ut i ett meningslöst krig än med de drabbade tjetjenerna, och nu tror hon att ryssarna har lättare att ha medkänsla för ukrainarna än tjetjenerna. Hon fördömer de tjetjenska terrordåden, men framhåller att våld föder våld. Om Ryssland inte startat kriget 1994, hade det inte blivit några terrordåd. Då tjetjenerna tog gisslan, var det viktigare för Putin att utplåna terroristerna än att rädda gisslan. Putin valde att underkuva Tjetjenien som en hämnd och lät Ramzat Kadyrov inrätta sitt skräckvälde (kadyrovsjtjina). Syftet med kriget mot Ukraina är ett slags Tjetjenien multiplicerat med hundra.
I synen på Tjetjenien ser Lana Estemirova ingen större skillnad mellan liberalt sinnade ryssar och vanliga tevetittare. Det handlar om vardagsrasism, främlingsfientlighet och skräck för terrorism. Också västvärlden har blundat för nöden och förtrycket i Tjetjenien. Man ser hur Ryssland byggt upp Groznyj igen, hur tjetjener dödar varandra och – kan man tillägga – medverkar i Putins krig mot Ukraina.
Kadyrov har islamiserat samhället och utnyttjar enligt Estemirova lokala traditioner för att befästa sin makt, men samtidigt förvränger han dessa, till exempel genom att införa slöjtvång och tillåta månggifte. Folket är ett slags gisslan hos regimen och inte ens tjetjener som flytt landet är fria, om de har släktingar kvar i landet. Till och med Kadyrovs närmaste krets hålls samman av skräck. Under det glittrande höljet har republiken stor fattigdom och arbetslöshet, folk måste betala skatt till en fond som leds av Kadyrovs mor. Det är ett helt feodalt samhälle där reglerna dagligen skrivs om av diktatorn.
Estemirova ser emellertid nu ett nyvaknat intresse för Tjetjenien i väst. Alla blev förfärade över invasionen av Ukraina och kontexten är nu avkolonisering och avimperialisering. Hon anser att enda hoppet om en demokratisk framtid för Ryssland är för det första att det erkänner sin skuld för till exempel folkmordet på tjerkesserna på 1800-talet, för deportationerna av flera minoriteter under Stalin och för Tjetjenien som den för henne största tragedin. För det andra måste brotten bestraffas, i Ukraina genom en internationell tribunal. Vidare måste Tjetjenien och andra regioner få möjlighet till självbestämmande genom egna val, inte genom mer blodspillan. Skottland nämns som en förebild.
I slutet av intervjun berättar Lana Estemirova att hon håller på att skriva en bok om sin mor och vill göra det inte bara genom krigets och tragediernas prisma utan även med hopp och glädje.
Angående Tjetjenien kan man här anknyta till Lev Tolstojs bok Hadji-Murat, som utspelar sig 1851, då Tsarryssland höll på att erövra området.1 Tolstoj, som själv varit med som frivillig, inleder boken med att likna Tjetjenien vid en vacker hallonröd tistelblomma, kallad ”tataren”, som stacks och överlevde trots att den blev överkörd av en vagn. Så vill man hoppas det går både med Tjetjenien och Ukraina. Ukraina kämpar ju också för oss i Europa – och för tjetjenernas frihet.
Ingmar Oldberg
Författaren är tidigare Rysslandsforskare vid Försvarets forskningsinstitut och Utrikespolitiska institutet samt före detta redaktör för Östbulletinen.
- Hadji-Murat har i år kommit ut i en ny översättning av Barbara Lönnqvist med ett intressant efterord om krigen i Tjetjenien i ljuset av Putins krig i Ukraina. ↩︎