I slutet av augusti förväntas Ryssland formellt bli medlem i världshandelsorganisationen, WTO. Medlemskapet kommer till en början gynna de ryska konsumenterna men drabba delar av den ryska industrin.
Statsduman godkände anslutningsprotokollet den 10 juli och det mesta talar för att President Putin skriver under ratifikationsdokumentet så att det kan överlämnas till WTO inom utsatt tid, senast den 23 juli. Om så inte sker gäller avtalet inte längre och förhandlingarna måste tas upp på nytt.
Att omvärlden, Rysslands handelspartner, tjänar på detta är ganska uppenbart men vad för intresse har Ryssland i ett medlemskap? Att svaret på den frågan inte är helt uppenbar kan vara en anledning till att det tagit nästan 18 år att förhandla fram ett anslutningsavtal som alla parter kan acceptera. Kanske är det som industrimagnaten Viktor Vekselberg sa under St Petersburg International Economic Forum: ”WTO-inträdet är som att dra ut en värkande tand – det gör ont men man måste göra det”.
Det avtal som nu ligger på bordet har naturligtvis både vinnare och förlorare även inom Ryssland. I stora drag kan man säga att industrisektorn är förlorare medan importörer och konsumenter är vinnare, åtminstone på kort sikt. På lite längre sikt finns det fler vinnare både inom industrin och den ryska ekonomin som helhet.
De sektorer som på kort sikt kommer stå som förlorare är industrisektorer som saknar konkurrenskraft i jämförelse med producenter på världsmarknaden, som till exempel tillverkning av byggnadsmaterial, livs- och textilindustrierna samt viss verkstadsindustri. Under alla år med aktiv industripolitik för att skydda och stärka den egna industrin har ryska industriföretag varit förskonade från hård extern konkurrens och inte varit tvingade att tävla om kunderna med låga priser och hög kvalitet. Industrin har halkat efter allt längre vad gäller innovationer, kvalitet och produktivitet. Därför är många ryska produkter idag inte konkurrenskraftiga på den internationella marknaden, vare sig vad gäller kvalitet eller pris. Motståndarna till WTO-medlemskapet pekar just på hur illa förberedd den ryska industrin är för att utsättas för konkurrens. Representanter för Kommunistpartiet menar till och med att effekterna av medlemskapet kommer att vara förödande för den ryska ekonomin och att både industrin och jordbrukssektorn helt kommer att slås ut.
I sitt budgettal 28 juni underströk president Putin att den ryska industrin måste effektiviseras och anpassas efter internationell konkurrens. Samtidigt vill han minska de negativa övergångseffekterna av WTO-medlemskapet genom att förbättra förutsättningarna för industrin genom till exempel infrastruktursatsningar och att genomföra förbättringar inom de sociala skyddssystemen.
Det finns dock industrisektorer som kommer kunna dra nytta av de sänkta importtullarna. Dessa är sektorer som bygger mycket av sin produktion på importerade insatsvaror och som ingår i globala produktionsnätverk.
Även om jordbrukssektorn bara motsvarar mellan tre och fyra procent av Rysslands BNP, har den varit en central bricka i anslutningsförhandlingarna. Precis som för industrin skapar WTO-inträdet både vinnare och förlorare inom jordbrukssektorn. Samtidigt som den genomsnittliga tullen på jordbruksvaror kommer att sänkas från 13,2 till 10,8 procent har den ryska staten fått behålla rätten att subventionera jordbrukssektorn även framgent. Enligt en rapport från ICTSD riskerar de ryska köttproducenterna, som idag är effektivt skyddade av handelshinder av olika slag, utsättas för stark konkurrens från billigare kött från t ex Latinamerika. Samtidigt förbättras möjligheterna för ryska spannmålsproducenter att öka exporten och därmed få ut mer för sin produktion.
På kort sikt är det dock främst de ryska konsumenterna och importörer som står som de stora vinnarna genom att erbjudas ett större utbud och till lägre priser, särskilt på tjänster, samt genom snabbare och enklare gränskontroller.
I ett Twitterinlägg från St Petersburgs Internationella Forum gav Anatolij Tjubajs uttryck för vad jag ser som den enskilt viktigaste orsaken till varför WTO-medlemskapet i slutänden är positivt för Ryssland. ”Rysslands WTO-inträde utgör, tillsammans med ett nytt avtal med EU och medlemskap i OECD, Rysslands lagligt bindande återinträde i den civiliserade världen efter 1917.” WTO-medlemskapet kommer förhoppningsvis innebära att Ryssland på sikt kommer uppfattas som en mer pålitlig handels- och investeringspartner men innebär även att Ryssland får tillgång till internationellt reglerade rättsliga verktyg för att hantera handelsrelaterade tvister. Sannolikt kommer Ryssland mycket snart efter medlemskapet påbörja de första WTO-tvisterna och redan nu finns det andra WTO-medlemmar som planerar att ta Ryssland till WTO:s tvistlösningsorgan för att få ett avgörande i avvägningen mellan den ryska livsmedelslagstiftningen och fri tillgång till den ryska livsmedelsmarknaden.
Utöver att WTO-medlemskapet förväntas ge ökad handel och därigenom ökad ekonomisk tillväxt, är det alltså även troligt att det ger ett ökat inflöde av investeringar i landet. Det är en stark förhoppning från den politiska ledningen att det stabilare regelverk som kommer av WTO-avtalet ska stoppa dagens enorma utflöde av kapital ur landet.
I sitt tal gav Putin dessutom uttryck för behovet av att diversifiera den ryska exportindustrin. Att bryta det starka beroendet av gas- och oljeexporten är något den ryska staten strävat efter alltsedan Sovjetunionens fall för 20 år, om än mer i ord än handling. Putin ser en ökad internationalisering med mer handel och ökade investeringar i Ryssland som en självklar del i detta arbete.
En beräkning från världsbanken uppskattar att WTO-medlemskapet kan spä på Rysslands BNP-tillväxt med 11% över en tioårsperiod.
De ”välgörande” effekterna av frihandel har varit katastrofala för f.d industriländer som USA eller Storbritannien. Myten om frihandel istället för mervärdesskapande ansträngningar som välståndsgenerator är en av vår tids stora villfarelser. Verkar som om det är dags för ryssarna att upptäcka det.