Ingegerd Olofsdotter var född omkring år 1000. Hon var dotter till Olof Skötkonung, som anses vara Svearikets förste kristne kung. År 1019 blev hon bortgift med Jaroslav, furste av Novgorod, sedermera storfurste i Kiev. Det vi vet om Ingegerd står att finna i Snorres Heimskringla och den isländska Emunds saga. Den medeltida ryska Nestorskrönikan nämner henne bara en enda gång, och då inte vid namn: År 1050 ”Furstinnan, Jaroslavs hustru, dog”.
När Ingegerd kom till Kievriket fick hon namnet Irina. Inom östkyrkan måste man ha ett kristet namn, dvs ett helgons namn. (Därför finns det så många grekiska namn i den ryska namnskatten.) Jaroslavs kristna namn var Georgij. Att vi känner till deras kristna namn beror på att fursteparen i Kievriket brukade grunda kyrkor och kloster, som då fick namn efter deras skyddshelgon.
Ingegerd levde i ca 30 år i Kievriket och enligt den isländska litteraturen deltog hon aktivt i det politiska livet. Hon och Jaroslav fick många barn som giftes in i västeuropeiska kungahus. Dottern Anna gifte sig med Henrik I av Frankrike, dottern Elisif gifte sig med kung Harald Hårdråde av Norge, och sonen Vsevolod gifte sig med en bysantinsk kejsardotter – ett av de finaste giftena som man kunde göra på den tiden. Kievriket var således en respekterad och integrerad del av Europa.
Var är Ingegerd begravd?
Enligt Nestorskrönikan dog Ingegerd/Irina år 1050 och Jaroslav dog fyra år senare. Det finns två sarkofager i två olika kyrkor i två olika städer och i två olika länder som påstås innehålla Ingegerds kvarlevor. I Sofiakatedralen i Kiev sägs hon ligga begravd tillsammans med sin make Jaroslav. I Sofiakatedralen i Novgorod ligger ”Anna, furst Vladimirs moder” i en sarkofag. Furst Vladimir var äldste son till Jaroslav och Ingegerd, och han innehade därmed furstestolen i Novgorod.
Det är kvarlevorna i Novgorod som är problematiska. Hur ska man förklara namnet Anna? Enligt en medeltida tradition i Novgorod är Anna är identisk med Ingegerd. Redan 1439 fastställde Novgorods ärkebiskop Evfimij hennes status som helgon med festdagar den 23 februari och 17 oktober. Den heliga Anna vördades lokalt i Novgorod, men i mitten av 1500-talet fördes hon in i de ryska helgonlängderna när man i Moskva bringade ordning i snårskogen av helgon. I den del av Novgorodkrönikan som är från 1600-talet står det att Jaroslavs hustru ligger begravd i Sofiakatedralen, tillsammans med sin son Vladimir. Och hon kallas Anna och även här identifieras hon med Ingegerd.
Den heliga Anna var dock ett ganska perifert helgon, till och med i Novgorod, om man ska döma av hur många ikoner av henne från äldre tid som har bevarats. Mig veterligt finns det bara två ikoner från 1700-talet, och inga från tidigare århundranden. Och jag har aldrig påträffat någon från 1800-talet.
Den svenske prästen Sven Belter var i Novgorod 1744, och i sin reseberättelse räknar han upp de framstående personer som är begravda i Sofiakatedralen, bland andra furst Vladimir. Men han skriver märkligt nog ingenting om Anna/Ingegerd, vilket han naturligtvis hade gjort om han hade uppmärksammats på hennes reliker.
Men traditionen att identifiera Ingegerd/Irina med Anna är ändå djupt rotad i Novgorod. Men namnet Anna fick inte någon förklaring förrän på 1700-talet. Det var en gåta som man antagligen inte hade grubblat särskilt mycket över. Det var Rysslands förste store historiker Nikolaj Karamzin som framkastade hypotesen att Ingegerd/Irina skulle ha vigts till nunna på sin dödsbädd. Vid nunne-eller munkvigning får man nämligen ett nytt namn – man blir ju en ny människa.
Detta har lett till att man i många texter om den heliga Anna av Novgorod kan läsa att ”i slutet av sitt liv vigdes hon till nunna”. Detta kan inte stämma, om man därmed inte menar just på dödsbädden, för Jaroslav överlevde henne med fyra år. En gift kvinna kan vigas till nunna endast om hennes make samtidigt vigs till munk. Om Jaroslav hade vigts till munk skulle inte Nestorskrönikan ha förtigit ett sådant betydelsefullt faktum. Däremot kan man enligt ortodox sed även som gift vigas till nunna eller munk på dödsbädden. Karamzins hypotes har blivit den gängse sanningen både i historiska verk, i den hagiografiska litteraturen och i populärlitteraturen.
Den heliga Anna fick ett slags uppsving på 1990-talet, när den ryska kyrkan för första gången på 70 år tilläts verka fritt. Det blev då många vuxendop, och kvinnor som hette Anna skulle välja sig ett helgon med det namnet. Det finns flera stycken möjliga ”Annor”, men åtskilliga valde Anna av Novgorod. Då målades det också många ikoner av henne.
Den heliga Annas helgonvita, en förmodligen ganska sen text, är mycket utbroderad och kan inte betraktas som en historisk källa. Troparion (en kort hymn) till Anna Novgorodskaja inleds med orden: Från väster steg du som en ljus himmelens stjärna / och bevärdigades att antaga den Ortodoxa tron.
Vad är då sanning?
Man kan troligen helt avfärda Anna av Novgorod som identisk med Ingegerd/Irina. Det är ju högst troligt att hon är begravd i Sofiakatedralen i Kiev, där hon bodde och där hennes man också är begravd.
Den Anna som är begravd i Novgorod kan möjligen vara Jaroslavs första hustru, och därmed skulle hon kunna vara mor till Vladimir. Att Jaroslav skulle ha haft en hustru före Ingegerd är ingenting som man vet med säkerhet, men det är ganska troligt med tanke på att han var över fyrtio år när han gifte sig med Ingegerd.
Anna kan också ha varit hustru till Vladimir och därmed svärdotter till Ingegerd. Källorna berättar ingenting om Vladimirs hustru, men han hade en son, Rostislav.
Man har också undersökt Ingegerds kvarlevor, även om det är ganska länge sedan. I Kiev vilar en kvinna av skandinavisk typ, 45–50 år gammal; i Novgorod en kvinna av ”nordisk typ”, 30–35 år gammal. Även detta gör Kiev troligare som gravplats.
Den heliga Anna i Sverige
Allt detta är givetvis dåliga nyheter för de svenska ortodoxt kristna, för vilka Anna av Novgorod är ett viktigt helgon. Det finns en församling i Stockholm som just heter ”Heliga Anna av Novgorods ortodoxa församling”. Den har så kallade missionsförsamlingar i en rad andra städer i Sverige.
År 2009 kom en liten relik av Anna av Novgorod från Moskva till Sverige. Den fördes i högtidlig procession mellan de ortodoxa kyrkorna i Stockholm, och processionen avslutades med en stor festgudstjänst i Sankt Savas kyrka i Enskede. Jag var där, och jag frågade prästerna varifrån reliken kom – från Novgorod eller från Kiev? Det visste de nte, och jag förstod att de inte heller brydde sig om det. Denna festgudstjänst spelades in och finns att se och lyssna till på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=BMDx7WZg6c0
Ifrågasättandet av Anna av Novgorod som identisk med Ingegerd Olofsdotter är ingen aktuell nyhet, och ortodoxt kristna i Sverige fortsätter att vörda henne på samma sätt som tidigare. Men, som sagt, det verkar inte spela någon roll. Det är den kulturella traditionen som spelar roll.
Den heliga Irina av Kiev?
Från en medarbetare vid Sofiakatedralen i Kiev vet jag att man där försöker förmå den Självständiga Ukrainska Kyrkan att kanonisera Irina/Ingegerd. Om de lyckas med det, vilket kanske inte är så troligt, så blir Ingegerd Olofsdotter en tydlig symbol för splittringen inom den ortodoxa kyrkan. Moskvapatriarkatet kallar henne den heliga Anna, och i Kiev skulle hon kallas den heliga Irina. Två helgon men en enda historisk gestalt. Det är i sanning sorglustigt.
Elisabeth Löfstrand är docent i slaviska språk vid Slaviska avdelningen, Stockholms universitet.
Bild: Den heliga Anna av Novgorod. Ikon målad av Marja-Liisa Alm.