Den tionde juli 2014 var en glädjens dag för journalisten Michail Afanasiev i staden Abakan, huvudstad i den avlägsna republiken Chakassien. I över ett och ett halvt år hade han kämpat för att bli frikänd från inte mindre än två åtal: för ”förtal” och ”förolämpande av makthavare”. I en artikel i sin populära webbtidning ”Novyj Fokus” hade Afanasiev kallat Chakassiens vice polischef, den mäktige överste Zlotnikov, ”lögnare” – ett omdöme som han grundade på ett domstolsutlåtande i en helt annan rättegång. Trots motståndet från en så hög potentat, lyckades Afanasiev till sist vinna.
Afanasiev, som för övrigt förra året fick Publicistklubbens pris till minnet av Anna Politkovskaja, är en av alla de ryska journalister, som försöker överleva i det hårdnande pressklimatet i Ryssland. Värst är situationen för regionala journalister – övergrepp mot journalister och massmedia kan ske i princip ostraffat ute i den ryska provinsen. I de större städerna har journalisterna tillgång till egna nätverk och internationella kontakter, som ger någon form av säkerhet. Afanasievs räddning blev ”Centrum för skydd av massmedias rättigheter”, en oberoende organisation, som ger juridisk rådgivning och ekonomiskt stöd till journalister och media. Utan deras advokater och ekonomiska insatser hade Afanasiev inte haft en chans.
Men denna seger är ingalunda ett tecken på att yttrandefriheten håller på att bli mera generös i Ryssland. Afanasievs fall är snarare undantaget som bekräftar regeln. Och regeln är att makthavarna i Putins Ryssland hanterar statens institutioner för sin egen vinning. Begrepp som fri debatt och kritisk journalistik existerar inte i deras värld. Och utvecklingen mot en försämring av massmedias möjligheter att granska makthavarna går just nu mycket snabbt.
Det ryska parlamentet, Duman, har enbart under de senaste månaderna antagit en rad nya lagar som kommer att förändra medielandskapet i grunden. Lagarna har drivits igenom rekordsnabbt och trätt i kraft i stort sett utan någon debatt. En av de mest uppseendeväckande nyheterna gäller skärpta bestämmelser för den som överträder brottsbalkens förbud mot uttalanden eller handlingar, som kan anses hota den ryska statens helhet. Lagen förbjuder uppmaningar till separatism och straffet – som hittills varit tre års fängelse – har nu skärpts till fyra år. Om ”separatistiska” uttalanden görs på Internet, till exempel i en blogg, på sociala medier eller i ett kommentatorsfält, kan straffet bli ända upp till fem års frihetsberövande.
Det är just på nätet som diskussionen om utvecklingen i Ukraina har varit mest intensiv och kritiken mot annekteringen av Krim som hårdast. Från och med nu är all vidare diskussion i ämnet blockerad. Den som har en annan åsikt än ledarna i Kreml kommer att straffas hårt.
Men den hittills frispråkiga debatten på det ryska nätet har drabbats av flera bakslag. En ny lag, populärt kallad ”blogglagen”, stadgar att en nätsajt med över 3 000 besökare per dag, ska betraktas som ett massmedium och lyda under samma lagar som en tidning eller tv-station. Även den som har ett konto på Facebook med över 3 000 vänner kommer att betraktas som ett massmedium och måste ta juridiskt ansvar för allt som sägs på sajten. Dessutom kan de som yttrar sig i debatten inte längre vara anonyma. Lagen träder i kraft den förste augusti och kommer effektivt att strypa Rysslands Internet.
Galina Arapova, jurist och mediexpert, är chef på ”Centrum för skydd av massmedias rättigheter”. Hon är djupt oroad över dessa nya lagar. ”Det kommer att bli omöjligt för kritiska röster att göra sig hörda på nätet”, säger Arapova. ”Anonymitetsskyddet är i stort sett urholkat och det betyder bland annat att obekväma avslöjanden inte längre kan göras.”
Enligt Arapova är de nytillkomna paragraferna i ”lagen om personuppgifter” det mest skrämmande resultatet av Dumans intensiva lagstiftningsarbete. Den nya versionen av lagen träder inte i kraft förrän 2016 men redan nu kan man förutspå konsekvenserna. Från och med 2016 får ryska medborgares personuppgifter inte finnas på utländska servrar eller omfattas av domäner som ”.org” eller”.com”. Eftersom ”personuppgifter” betyder i princip allt – från namn, telefonnummer, e-postadress till födelsenummer eller bankkonto, så innebär den nya lagen att ryska medborgare kommer att vara avskurna från den globala kommunikationen. De kommer inte att kunna förekomma på Facebook eller Twitter, de kommer inte att kunna göra betalningar via Internet. Många medier har haft för vana att göra ett slags säkerhetskopior av sitt material, ”speglar”, på utländska sajter. Detta kommer i framtiden att vara förbjudet och straffbart.
”De ryska domäner eller sociala medier, som fortfarande kommer att vara tillgängliga för oss, är givetvis kontrollerade av den ryska statens övervakningsorgan och är därför inget alternativ”, säger Galina Arapova.
I skuggan av krisen i Ukraina har alltså ledningen i Kreml återtagit mycket av den mark, som de förlorade under de folkliga demonstrationerna 2011-2012. Då verkade friheten på nätet vara gränslös, det var där debatten fördes och kritiken mot regimen blomstrade i alla möjliga former. Humor och satir var oppositionens främsta vapen – nu kommer all slags kritik att blockeras.
Teckning av Sergej Jolkin, Radio Svoboda
För de ryska journalisterna har möjligheterna att driva en seriös och självständig journalistik länge varit hårt kringskurna. Lagen om massmedia, som stiftades under Jeltsineran, gav länge ett generöst utrymme för kritisk granskning. Men under årens lopp har den kringskurits och begränsats allt mer. När de nya lagarna träder i kraft blir det inte bara journalistiken som drabbas, hela det ryska samhället påverkas.
”Snart är Jeltsins gamla massmedielag, hur urholkad den än har blivit, det enda vi har kvar att stödja oss på”, säger Galina Arapova på ”Centrum för skydd av massmediers rättigheter”. Och givetvis är inte heller denna organisation fredad från makthavarnas klåfingrighet. I vintras genomförde åklagarmyndigheten en omfattande undersökning av centret – utan att det fanns någon misstanke om brott. Och nu i sommar pågår justitiedepartementets revision av samma organisation.
