När Jelena Koneva får se artikeln om sig själv i Saf-tidningen skrattar hon.
– Ha, du skulle bara kunna byta ut bilden, säger hon. Allt annat är sig likt.
Det skulle snart visa sig hur fel hon har. Det har gått tjugo år sedan vi sågs, men Jelena Koneva har gjort en resa som inte kan mätas i tid.
Sist jag träffade Jelena Koneva var 1993. Hon var 34 år och direktör för Comcon-2, ett marknadsundersökningsföretag som hon startat tillsammans med sin dåvarande man. Efter att i några år ha arbetat parallellt på VTsIOM, Allryska centret för opinionsundersökningar (då Allsovjetiska) och det egna företaget, hade psykologiutbildade Jelena Koneva bestämt sig för att satsa på det egna. Hon var pionjär: ung, kvinna, egenföretagare, chef och verksam i en ny bransch. Jelena Koneva gillade det. Tvåbarnsmamman tillbringade kvällarna med pärmar i soffan och sov, enligt egen utsago, inte som mer än fyra timmar per natt.
– Fråga inte hur det är att vara en rysk affärskvinna, sade Jelena Koneva, Lena. Fråga hur det är att vara gift med en.
Som kvinnlig företagare var hon inte helt ovanlig. I en tid då Boris Jeltsins chockterapi mest resulterat i arbetslöshet och ofattbar inflation, och självaste arbetsmarknadsminister Gennadij Melkijan frågade ”Varför ska kvinnor anställas när så många män är arbetslösa? Det är inte rimligt att kvinnor arbetar när så många män är arbetslösa” var eget företag en lösning för många. Under privatiseringsvågen 1989-91, strax innan Jelena Koneva startade, var nästan var femte nyföretagare i Ryssland en kvinna. Med förmåga till dostavanije, konsten att få tag i varor och hushålla i bristekonomi, hade sovjetiska kvinnor goda förutsättningar för att driva företag, noterar forskare. Men medan de flesta sålde turkiska kläder, sålde Jelena Koneva ryska åsikter.
Så, jag visste vad jag tittade, efter så här 20 år efteråt: en stram 53-åring i dräkt, knytblus och högklackat, håret i knut och ett mycket återhållsamt leende.
Nästan tjugo år senare är Jelena Koneva fortfarande direktör för Comcon.
Men det ”Hi, I am Lena!” jag hör då jag kommer till mötet, kommer inte från den Direktör Koneva jag väntat på. De kommer från en Lena i snaggat hår, vit t-shirt, munkbyxor, sandaler, ett halsband med stora träkuloren 30-årig pojkvän vid sin sida. Och ett stort brett leende. Livet har gått upp och ner för Lena. Men det har gått fort och framåt. Comcon har etablerat sig som en av de största i branschen. År 1993 hade Comcon tio anställda. År 2010; 400. Comcon har blivit medlem i den internationella undersökningskoncernen Synovate och blivit ett av Rysslands främsta undersökningsinstitut.
Svårare har resan i privatlivet varit. Vid millennieskiftet gick Lena, som hon säger, in i depressiv period. Barnen blev stora. Självförtroendet blev svagare. Kärleken till mannen försvann. Det blev skilsmässa.
– Åren mellan 40 och 45 förlorade jag min förmåga att förstå andra människor. Jag började söka och omvärderade relationen till min man. När jag var 45 vaknade jag upp. Då förstod jag att det viktigaste för mig är kärleken.
Medelålderskriser finns i hela världen. Men det fanns något ryskt i Lenas kris. Lena levde i ett land som inte var vad det tidigare varit.
– Jag hade förlorat min patriotiska känsla, sade Lena år 2010. Patriotiska känslor är de bästa. De lär oss att skilja mellan dem och oss.
Tio år efter det att den sovjetiska gemenskapen hade försvunnit och inte ersatts av någon ny, fann sig Lena utan band. Den känslan har hon fortfarande år 2010.
– Jag är mig själv. Utan mitt land. Utan min man. Jag har förlorat tillhörighet.
Lena började söka. Sin identitet. Sitt liv. Hon gick till en psykolog. Hon började träna. ”Femton situps. Tio kvar. Fem kvar.
Du kan. Du kan mer än du tror!” Tränarens ord fick henne att ta, som hon säger, the spirit, i sina händer. Hon tog itu med sitt stora komplex, körkortet (”faktiskt min enda svaghet”) och läste indiske Jiddu Krishnamurtu, en av många tänkare som vann gehör i det andligt sökande Ryssland.
Krishnamurti, som levde 1895-1986 pläderade stillhet och frihet ”Jag vill göra människan ovillkorligen fri” sade Krishnamurti som varnade för auktoritetstro och menade att det inte finns någon bestämd väg till sanningen. Alla måste söka själva.
– Jag är ingen religiös person, sade Lena 2010. Jag växte upp under den kommunistiska ideologin men jag kände mig aldrig som en sovjetisk person. Men det var ändå så, att när man bytte roll hamnade man utanför den breda strömmen.
År 2013
Klockan 22.15 en måndag kväll i april är Lena online på Skype. Jag ringer upp. Att hennes resa har fortsatt, förstår jag genast. Med Ryssland går det visserligen inte bra. Landet saknar civilsamhälle. Det gör det svagt.
Men Lenas eget liv går enligt planen. Synovate Comcon har blivit en del av det internationella nätverket Ipsos och har undersökningsstationer på 180 platser i Moskva och Sankt Petersburg. Tillväxten passar Lena, direktören alltjämt i snaggad frisyr
– En expansion till 30-35 länder kan jag gott klara.
Privatlivet har balans. Lena, 54 år, är fortfarande tillsammans med 34-årige Sasja. Jiddu Krishnamurti är fortfarande ledstjärnan i livet. Men Lena är besviken på hur hon och världen följer läran. Människor borde vara mindre individualistiska, tycker hon.
Jelena Konevas resa är inte slut. Nästa station är en utlandsflytt. År 2015 har Jelena Koneva, i sina drömmar, lämnat Ryssland, kanske för att bo i USA. ”Fri som en fågel.” Här vill Lena gå en utbildning i kris- och katastrofhantering. Det skulle vara bra i hennes fortsatta karriär.
Det är fullt tillåtet att fråga människor om de är lyckliga, trots att de inte är framme vid målet. Det gör jag, över Skype.
– Min lycka bara växer, säger Lena. Mitt liv är mer medvetet nu. Och den huvudsakliga orsaken är att jag följer min egen väg.
Follow my track, säger Jelena Koneva.
Är man sovjetiskfödd direktörska, lever enligt Krishnamurtu och bestämt sig för att resa, är det nog bäst att göra det.