Sedan 1991 har den ryska befolkningen minskat från cirka 149 miljoner till omkring 142 miljoner 2011. På ett generellt plan beror denna utveckling på en kombination av extremt hög mortalitet, i synnerhet bland män, och mycket låg fertilitet bland kvinnor. Den demografiska situationen är en fråga som har tagit stort utrymme på den ryska politiska agendan och den betraktas allmänt som en mycket allvarlig kris. Det hävdas ofta att Ryssland behöver en stor befolkning för att förbli (eller åter bli) en stormakt. Det är därför intressant att studera hur man har angripit problemet.
Den låga fertiliteten är inte unik för Ryssland, utan delas med relativt många länder i västvärlden, såsom Grekland, Italien, Japan och Spanien. Det som särskiljer Ryssland är mortaliteten. Under 2000-talet har Ryssland hört till det tjugotal länder i världen med högst mortalitet tillsammans länder i de centrala och södra delarna av Afrika samt därtill Ukraina. Den höga mortaliteten härrör i mångt och mycket från alkoholmissbruk som direkt eller indirekt medför hjärt- och kärlsjukdomar, förhöjd självmordsfrekvens, alkoholförgiftning, trafikolyckor och våldsrelaterade dödsfall. Detta drabbar i första hand män.
Det är därför intressant att den ryska ledningen trots detta har givit störst uppmärksamhet och finansiella resurser till frågan om den låga fertiliteten. Det tycks råda en relativt stark konsensus i såväl politiska som akademiska cirklar om att det är inom detta område man i första hand bör satsa för att komma tillrätta med den pågående befolkningskrisen. Alternativa röster, såsom exempelvis den välkände demografen Anatolij Visjnievskij som hävdar att låg fertilitet är oundviklig i ett industrialiserat samhälle och som snarare argumenterar för en ökad immigration, blir ofta marginaliserade i debatten.
Sedan 2006, då Putin gav sitt så kallade ”demografiska tal” till parlamentet (poslanie), har den ryska staten lanserat ett stort antal policys med relevans för den demografiska utvecklingen. Viss uppmärksamhet har givits alkoholrelaterade frågor under Medvedevs presidentperiod, men merparten av ansträngningarna har ändå gjorts inom fertilitetsområdet. Det är slående att fertilitet betraktas antingen som en mestadels kvinnlig fråga eller som en familjeangelägenhet. En sökning i alla styrdokumenten inom detta område visar att orden ”far” (otets), ”pappa” (papa) eller ”faderskap” (otsovstvo) överhuvudtaget inte förekommer. Snarare har betoning lagts vid moderskap och familjen som samhällsbärande, sociala institutioner. Idealfamiljen ses som en familj med minst tre barn. Familjens främsta funktion består i reproduktion. I juni 2011 hävdade Medvedev att ”målet med att bilda familj är att skaffa barn, ju fler, desto bättre för landet och för familjen”. Den kände demografen, Anatolij Antonov, har uttryckt det än skarpare: ”en familj som inte fyller sina funktioner, barnafödande, uppfostran och socialisering, är ingen familj”. Nedan ger jag tre exempel på hur familjen och kvinnans roll framställs i den offentliga debatten: ”moderskapitalet” (materinskij kapital), kampanjen ”Familjeåret” (God Sem’i) och debatten om abort.
Moderskapitalet, vilket introducerades 2006, ger en kvinna som föder ett andra barn (eller påföljande) en engångsbonus. Den indexerade summan uppgick 2011 till 366 000 rubel (cirka 90 000 kronor) och betalas ut för tre huvudsakliga syften: (a) bostadsrelaterade kostnader (t ex renovering eller amortering); (b) barnets utbildning; samt (c) moderns pension. Det är kvinnan som ansöker om att få investera summan, vilken hanteras av regionala pensionsmyndigheter, i en eller flera av dessa områden. Utbetalningen görs dock till familjen som helhet. Kvinnans fertilitet blev därmed en värdefull ”tillgång” inte bara för henne själv, utan för familjen som helhet. Statistik för 2009 visar att kvinnor till i första hand ansöker om få kompensation för bostadsrelaterade kostnader och i andra hand för barnets utbildning. Endast ett par procent ansöker om att få investera i sin egen pension.
Ett andra exempel på hur kopplingen mellan fertilitet, familjen och moderskap görs är ”Familjeåret” som genomfördes 2008. Dess huvudsakliga syfte var att stärka auktoriteten hos familjen och traditionella familjevärderingar. Medevedev sade i ett uttalande under 2007 inför familjeåret att ”vår uppgift är att återställa auktoriteten som den ryska familjen hade i början av det förra seklet” (d v s början av 1900-talet). Förutom en rad initiativ som innefattade instiftandet av en fond för ekonomiskt utsatta barn, en lag om adoption, ett stort antal parlamentsdebatter och akademiska konferenser, genomfördes också några förändringar av mer symbolisk art.
I maj instiftades en orden, “Roditelskaya Slava” (ung. ”Föräldraära”), som innebar att gifta föräldrar, som är ryska medborgare, med minst fyra barn och som ger barnen en ansvarsfull uppfostran samt en hälsosam, moralisk livsstil, erhåller en medalj, ett diplom och femtiotusen rubel. Det instiftades också en ny högtidsdag den 8 juli, ”Dagen för familjen, kärleken och trohet”. Dagen högtidlighåller äktenskapet och familjen genom att appellera till ortodoxa ideal. På baksidan av den medalj som par som varit gifta mer än 25 år kan få denna dag finns bilden på skyddshelgonen för familjen inom den ortodoxa kyrkan. Ordföranden för Duma-kommittén för frågor om familjen, kvinnor och barn, Jelena Muzilina, sade i ett uttalande i mars 2008 att ”familjen innebär kärlek, ömhet och trohet. Den ortodoxa familjen har alltid varit baserad på detta”. Traditionella familjevärderingar har också i allt högre utsträckning börjat betraktas som typiskt ryska värderingar. I sin poslanie från 2008 hävdade Medvedev att familjetraditioner, kärlek och trohet var typiskt ryska värderingar. Familjer med färre barn är tre ses tvärtom som ett utländskt, företrädesvis västerländskt inslag i den ryska kulturen. Sergej Mironov har i Rossijskaja Gazeta hävdat att familjen som samhällsinstitution är hotad av ”militant individualism”. Man bör därför motarbeta alla ”icke-traditonella former av familjeliv, narkotikamissbruk, alkoholism och porrindustrin”. Stigmatiseringen av alternativa livsstilar kan knappast göras starkare.
Till sist, abort har under den senaste femårsperioden kommit att debatterats livligt på högsta politiska nivå. Ryssland har som ett resultat av ett sovjetiskt arv haft en liberal lagstiftning i denna fråga. Landet har samtidigt världens i särklass högsta abortnivåer. Detta ses generellt som ett fundamentalt problem för kvinnors reproduktiva hälsa och för den demografiska situationen. Jelena Muzilina får anses representera en vanlig ståndpunkt bland den politiska eliten genom att driva linjen att den enda gången abort kan motiveras är när moderns liv är hotat. Den Ryskortodoxa kyrkan för en antiabortspolitik och menar att abort är mord och därmed en dödssynd.
Under 2000-talet har restriktioner på abort förts in gradvis i lagstiftningen. Listan på kriterier som motiverar abort har blivit väsentligt kortare. Reklam för abort har förbjudits. Krav på att kvinnan måste ha faders medtycke har också förts fram. Även åtgärder av mer symbolisk karaktär har genomförts. Fonden för socio-kulturella initiativ som leds av Dmitrij Medvedevs fru, Svetlana Medvedeva, har tagit initiativet till kampanjen “Podari Mne Zhizn” (ung. ”Skänk mig livet”) som genomfört ”abortfria veckor” i ett flertal ryska regioner. Bättre information och större användning av preventivmedel som ett alternativ till abort uppmuntras sällan. Familjeplanering ses snarast som omoraliskt och av i vissa som opatriotiskt. Demografen Igor Beloborodov har beskrivit familjeplanering som en form av ”amerikansk fascism”.
Man kan alltså konstatera att kvinnan generellt avindividualiseras och i första hand ses som en familjemedlem och huvudansvarig för fertilitet. Idealfamiljen har många barn och bejakar traditionella familjevärderingar. ”Alternativa” livsstilar skambeläggs och utmålas som oryska och opatriotiska. Den ryska debatten och politiken bär starkt kommunitära drag genom att skapa en länk mellan medborgarnas givna sociala roller och statens välmående, en länk mellan Rysslands roll som stormakt, å ena sidan, och familjen, kvinnans roll som familjemedlem och ”föderska”, å andra sidan.