Rysslandsdebatten i Sverige tenderar att kretsa kring militära hot och uppseendeväckande fall av maktmissbruk. Samtidigt är Ryssland vårt största grannland och en av världens största ekonomier. Hundratals svenska företag verkar idag på den ryska marknaden, och ryska turister utgör ett alltmer frekvent inslag i den svenska stadsbilden. Det kan därför vara av värde att diskutera landets ekonomiska möjligheter och utmaningar.
Generellt betraktat förblir Rysslands ekonomiska potential till dagens datum ouppfylld. Fyra år in i en global finanskris har landet missat en historisk chans att tillvarata ett globalt överskott på ledigt kapital i jakt på goda investeringsmöjligheter. Av de fyra så kallade ”BRIC-länderna” – Brasilien, Ryssland, Indien och Kina – är Ryssland den marknad som klarat sig allra sämst. Den ryska ekonomin föll kraftigt 2009, och tillväxten har sedan dess legat under tidigare prognoser. Samtidigt som landet erbjuder stora möjligheter finns där viktiga risker – primärt stigande statsutgifter, korruption och avmattad tillväxt.
Förväntningarna på den ryska ekonomin var kring millennieskiftet förhållandevis goda. Under Vladimir Putins första åtta år vid makten från 2000 till 2008 utnyttjade han kraftigt stigande oljepriser för att åstadkomma två saker: Å ena sidan sanera landets statsfinanser, så att statsskulden i princip försvann. Å andra sidan ge stora delar av befolkningen – statsanställda, arbetare i statliga industrier och pensionärer – väsentligt högre levnadsstandard.
Helt nya sektorer, som detaljhandel, turism och internet, blev tillgängliga för första gången.
Den ryska regeringens agerande sedan finanskrisens utbrott reser emellertid viktiga frågetecken kring dess förmåga att vidta nödvändiga reformer.
Stigande statsutgifter. Ännu tjugo år efter den sovjetiska planekonomins sammanbrott präglas den ryska byråkratin av stor ineffektivitet, och många industrier överlever endast tack vare statliga beställningar. Inför presidentvalet 2011 lovade Putin än fler utgiftshöjningar, i syfte att mobilisera sina väljargrupper. Idag prognostiserar det ryska finansdepartementet att statsbudgeten är beroende av ett oljepris på över 100 dollar per fat – en historiskt hög nivå – för att förbli i balans.
Korruption. Landets rättsväsende förblir politiserat och rättsosäkert, primärt till nackdel för små och medelstora företag. Det till dagens datum ouppklarade mordet på advokaten Sergej Magnitskij, som på falska grunder arresterades och mördades i sitt häkte 2009 efter att ha avslöjat omfattande korruption inom statsapparaten, visar hur högt uppsatta tjänstemän kan komma undan med de grövsta former av kriminalitet. Enligt alla bedömningar har korruptionen endast ökat under Putin – förvånansvärt nog även efter finanskrisen.
Avmattad tillväxt. Ryssland utnyttjar inte sina existerande resurser. Landets tillgångar på naturresurser, billig inhemsk energikonsumtion och välutbildad arbetskraft skulle kunna utgöra grunden för en slagkraftig manufakturindustri. Även jordbruket förblir på en låg nivå. Det är svårt att föreställa sig hur ett land som kring 1900-talets början var världens största matexportör idag är beroende av import av grundläggande basvaror – ett tragiskt arv från de sovjetiska kollektivjordbruken.
Till dagens datum har en del viktiga initiativ vidtagits. Sedan sommaren är Ryssland medlem av världshandelorganisationen WTO, vilket på sikt ger lägre exporthinder och ökad transparens. Regeringen har även signalerat en beredvillighet att öka privatiseringstakten av statliga företag, vilket skulle öppna nya marknader inom energi, kommunikation och finans. Vidare har centralbanken uttryckt ett behov av att låta den idag övervärderade ryska rubeln gå över till flytande växelkurs, vilket skulle ge lägre inflation och förbättrad handelsbalans. Resultat återstår att se.
Undersökningar visar att en majoritet av utländska företag i Ryssland är nöjda med sina investeringar och vinsterna är ofta goda. Samtidigt finns en stark oro för den politiska osäkerheten, vilket de senaste åren lett till kraftiga kapitalutflöden. År 2011 skickades 80 miljarder dollar ut ur landet, en takt som fortsatt 2012. Den paradoxala effekten är att företagens vinster hamnar i utländska bankkonton istället för att återinvesteras.
Ryssland illustrerar hur traditionella mått på makroekonomisk stabilitet – låg statsskuld, budgetbalans och stabil valuta – inte är tillräckliga attribut för att attrahera investeringar och entreprenörskap. Landet har starka förutsättningar för tillväxt men hålls tillbaka av en politisk elit som än förblivit oförmögen att vidta nödvändiga reformer. Mot bakgrund av stigande statsutgifter och oljeprisets volatilitet finns en risk för växande makroekonomiska obalanser, inte helt olika de som vid slutet av 1980-talet underminerade den sovjetiska ekonomin.