Den utdragna och skandalartade rösträkningsprocessen i flera enmansvalkretsar efter det ukrainska parlamentsvalet 28 oktober 2012 visar en vecka efter valet tecken på att kunna förvandlas till en akut politisk kris. Två av tre invalda oppositionspartier överväger nu att annullera sina vallistor och inte delta i det nyvalda parlamentets arbete.
Även om både president Janukovytj och premiärminister Azarov har betecknat valet som demokratiskt och transparent har ukrainska statstjänstemän som vice ordföranden för centrala valkommissionen, Zjanna Usenko-Tjorna, med tanke på rösträkningsprocessen kallat valet för ”det smutsigaste i Ukrainas historia” och menar att resultatet i vissa valkretsar inte bara kan väcker tvivel utan är ”grovt förfalskat”.
Det är inte särskilt överraskande att det återinförda systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar åter lockar fram den ukrainska valkulturens allra sämsta sidor: förhalad rösträkning, användning av domstolsväsendet och specialpolisstyrkor. I vissa fall manipuleras uppenbart valresultatet av de lokala valkommissionerna till förmån för regimtrogna kandidater. Mycket står på spel, inte minst för kandidater som lagt ner stora summor på valkampanjen för att kunna åtnjuta parlamentarisk immunitet och ta del i fördelningen av politiska och ekonomiska nyttigheter mellan affärsklanerna i den ukrainska toppolitiken.
Förutsättningarna inför valet var heller inte de bästa. De internationella valobservatörerna från OSCE pekar i sina preliminära slutsatser på det ojämna politiska spelfältet med snedvriden mediabevakning, användning av administrativa resurser för att stödja regimlojala kandidater och utestängandet av centrala oppositionsfigurer från valet efter tveksamma rättsprocesser. Även om själva röstningsförfarandet på valdagen tycks ha gått relativt korrekt till kastar både den politiska inramningen och den kaotiska och på sina håll sannolikt manipulerade rösträkningsprocessen mörka skuggor över valet.
I en av de omstridda enmansvalkretsarna, nr 94 i Obuchiv, Kyiv län, har den lokala valkommissionen på söndagen förklarat Regionpartiets Tetiana Zasucha som segrare över oppositionskandidaten Viktor Romanjuk från Tymosjenkos Fosterlandet, efter att valresultatet i 28 vallokaler med 30000 väljare där oppositionskandidaten har övervikt förklarats ogiltiga. (En detaljerad redogörelse finns här på ryska resp ukrainska.) Dessförinnan ledde Romanjuk med 6% när över 80% av rösterna hade räknats . Förevändningen för beslutet är att Zasuchas representanter skriftligen ska ha avvisats från dessa vallokaler, vilket förnekas av vallokalsmedarbetare som hävdar att deras namnteckningar förfalskats och att de aldrig sett dessa representanter.
Efter detta har nu det största oppositionspartiet Fosterlandet uppmanat till bojkott mot Janukovytjregimen, och en ledande företrädare för partiet, före utrikesministern Anatolij Hrytsenko uppmanar nu sitt parti att annullera sina vallistor och inte delta i det nya parlamentet. Han hävdar att han har stöd i detta av partiledaren Arsenij Jatsenjuk. Samtidigt kommer man att överklaga den lokala valkommissionens beslut. Även det näst största oppositionspartiet UDAR överväger nu att annullera sina listor. Andra allvarliga konflikter i samband med rösträkningen pågår fortfarande i bl.a. Pervomajs’k, Vinnytsia, Kaniv och staden Kyiv. Det kan heller inte uteslutas att fler försök att förändra valresultatet genom domstolsbeslut kommer genomföras om några av manipulationerna visar sig framgångsrika.
Valresultatet – vinnare och förlorare
Eftersom rättsprocesser i samband med rösträkningen och eventuella parlamentsbojkotter gör den politiska situationen efter valet tämligen svårförutsägbar bör det sägas att de siffror som presenteras nedan bygger på läget enligt valmyndighetens siffror morgonen 4 november 2012.
Som beskrivits i ett tidigare inlägg röstade det sittande parlamentet före valet på regeringens initiativ igenom ett nygammalt valsystem. Bara hälften av de 450 platserna tillsätts därför nu via partilistor med 5%-spärr för parlamentsinträde, medan den andra hälften utses genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Reformen stöddes av närmare hundra oppositionsledamöter. Det står nu klart att reformen var ett vinnande drag från regeringens sida, och ett klart strategiskt misstag från oppositionens. I partivalet vann nämligen oppositionspartierna. När 99.91% av rösterna räknas ser det ut så här (för en genomgång av partierna se här):
Regionpartiet (PR) 30% (72 mandat)
Fosterlandet 25.52% (62 mandat)
UDAR 13.95% (34 mandat)
KPU (kommunisterna) 13.18% (32 mandat)
Svoboda 10.44 % (25 mandat)
PR och KPU, som utgjort regeringsunderlag i det sittande parlamentet, får drygt 43% i partivalet medan oppositionspartierna tar 49.9%%. Om valet hade genomförts helt enligt partilistor hade valresultatet gjort det möjligt för oppositionen att bilda en regeringskoalition (vi går här inte in på förutsättningarna för så pass olikartade partier som Fosterlandet, UDAR och Svoboda att komma överens). Noteras kan också att Tymosjenkos förra partikamrat Natalija Korolevs’kas försök att ta sig in parlamentet med ett eget parti, Framåt Ukraina!, misslyckats kapitalt med bara 1.58% av rösterna, trots påkostad TV-reklam och generös lansering i de viktigaste politiska talkshowerna i de centrala TV-kanalerna.
Det enskilt mest anmärkningsvärda resultatet av parlamentsvalet är högerradikala Svobodas kraftfulla genombrott i den ukrainska rikspolitiken, med höga siffror långt utanför kärnområdena i västukrainska Galicien. Författaren av dessa rader ämnar återkomma med en mer ingående ideologisk och valsociologisk analys av partiet Svoboda, som alltså inte i första hand bör ses som högerpopulistiskt utan som högerradikalt, och tillhör samma partifamilj som ungerska Jobbik och svenska Nationaldemokraterna. För en kort bakgrund och sammanfattning av hur partiet dragit nytta av den ukrainska politiska situationen i valkampanjen läs gärna statsvetaren Anton Shekhovtsov.
När man räknar in de 225 mandat som tillsätts genom majoritetsval förändras bilden kraftigt. Viktigast här är att PR gick långt bättre i enmansvalkretsarna än i partivalet, och tog samtliga mandat i stora och folkrika län i östra Ukraina. 30% i partivalet förvandlas därför till 41.3% av alla mandat. Anmärkningsvärt är också att KPU missgynnats starkt av valreformen och inte vann en enda enmansvalkrets. 13% på partilistan ger därför bara drygt 7% av platserna i parlamentet. Övriga tre partier som klarade 5%-spärren får också klart färre parlamentsplatser än vad de skulle fått i ett rent partival. Den sammanlagda fördelningen av de 450 mandaten ser i skrivande stund ut så här:
PR 187 mandat (72 + 115)
Fäderneslandet 103 mandat (62 + 41)
Självnominerade kandidater 44 mandat (44 + 0)
UDAR 40 mandat (34 + 6)
Svoboda 37 mandat (25 + 12)
KPU 32 mandat (32+0)
Div. småpartier 7 mandat (0 + 7)
Med all säkerhet kommer PR kunna samla stöd för en majoritetsregering i parlamentet. Även om några självnominerade kandidater är regimkritiska kan de flesta av dem förväntas komma ingå i ett sådant regeringsunderlag, liksom de sju ledamöterna från småpartier som tog enstaka mandat i enmansvalkretsarna. KPU-ledaren Symonenko sade i besvikelsen över misslyckandet i enmansvalkretsarna att KPU inte tänker stödja en PR-regering. Det är dock inte osannolikt att det uttalandet ska ses som ett sätt att höja priset i förhandlingar om poster och inflytande. Allt annat än en PR-regering efter valet är alltså en sensation. Däremot tycks PR få svårare att samla de 300 mandat som krävs för att förändra konstitutionen, något som oppositionen satt som målsättning att förhindra. Det finns dock farhågor för att regimen med piska och morot med tiden ska lyckas locka över ledamöter från främst businessdominerade UDAR och Fosterlandet. För en bakgrundsteckning till varför en sådan utveckling inte är osannolik se här eller här.
Oppositionspartiernas oförmåga att komma överens om en gemensam kandidat i flera enmansvalkretsar har gjort att de förlorat mandat till regimstödda kandidater. I över 20 valkretsar har oppositionskandidater sammantaget fått flest röster men ändå förlorat eller riskerat segern genom att rösterna fördelats på flera olika kandidater. Oftast är det kandidater för boxaren Klytjkos UDAR som drar röster från mer framgångsrika kandidater för Fosterlandet eller Svoboda. Detta gäller främst i staden Kyiv och Kyiv län, men exempel finns från flera andra håll. Flera av de nu omstridda valkretsarna hade inte behövt vara det om oppositionen kommit bättre överens före valet.
Det lär finnas anledning att snart återkomma till den politiska situationen efter parlamentsvalet, som i skrivande stund alltså är mycket osäker.
Pingback: Hur gick det i ukrainska parlamentsvalet? | Österifrån