Livskraftig minoritet visar upp sig
Kunskapen om att det finns många olika folk och språk i Ryssland är i regel dålig men gummorna från Buranovo har sjungit in udmurterna på världskartan. I dagarna sjunger de Rysslands bidrag till Eurovision Song Contest i Baku på sitt modersmål udmurtiska och bruten engelska. Här kommer sångens text i översättning:
Jag dukar bordet försiktigt medan jag väntar på mina söner
Låt degen jäsa och värma våra hjärtan.
Huset är fullt av mina kära barn som just har kommit tillbaka
Huset är fullt av mina kära barn som just har kommit tillbaka
Jag ska ta på mig en grön klänning och en röd sjal
Jag ska ta på mig en grön klänning och börja dansa
Sjung högt boom boom boom, dansa själfullt, själfullt
Sjung högt boom boom boom, allihopa
Katten är glad, hunden är glad
Katten är glad, hunden är glad
Vi är alla på gott humör och mycket glada
Vi är alla på gott humör, o vilken lycka
Sjung högt boom boom boom, dansa själfullt, själfullt
Sjung högt boom boom boom, allihopa
Party for everybody, dance
Come on and dance
Come on and dance
Come on and boom, boom
———–
På udmurtiska ser det ut så här:
Ӝӧккышет тазьы вӧлдӥсько, пиосме возьмасько
Котэм нянь буй-буй будэ, сюлэмы керектэ
(försök till transkribering:
Džökkysjet taz’jy völdjis’jko, piosme voz’jmas’jko
Kotem njanj buj-buj bude, s’julemy kerekte)*
Корка тыр ик нылпиосы, бертӥзы, мусоосы
Корка тыр ик нылпиосы, бертӥзы, мусоосы
Вож дэремме дӥсяло но горд кышетме мон кертто
Вож дэремме дӥсяло но эктыны пото
Кырӟалом жон-жон-жон, эктом ми куаж-куаж али
Кырӟалом жон-жон-жон, ваньмы ӵошен
Коӵыше но шумпотэ но, пуные но шумпотэ
Коӵыше но шумпотэ но, пуные но шумпотэ
Мылы-кыды капчия но шумпотонэн пачылме
Мылы-кыды капчия но шумпотонэ но
Кырӟалом жон-жон-жон, эктом ми куаж-куаж али
Кырӟалом жон-жон-жон, ваньмы ӵошен
*Transkriberingsregler för ryska är kända men tyvärr känner jag inte till dem för udmurtiska.
—————-
Udmurterna är ett finsk-ugriskt folkslag som bor i Udmurtien, en republik i Ryssland, belägen mellan floden Volga och Uralbergen. Till antalet är de ca 700.000. Izjevsk, deras huvudstad, ligger 110 mil öster om Moskva. Staden är dock mer känd för att kalasjnikov tillverkas där än för udmurterna. Byn Buranovo heter på udmurtiska Brangurt och ligger 3 mil söder om Izjevsk.
Udmurternas språk är levande och starkt, liksom tatarernas, basjkirernas, mariernas, avarernas, burjaternas och många andras. Faktum är att Ryssland är ett mångkulturellt och mångspråkigt land.
Gummorna envisades med att de ville sjunga på udmurtiska. Texten var skriven först på engelska men de vägrade. ”Vi är udmurter, inte engelsmän”, slog Galina Nikolajevna Konjeva (73) fast i en intervju till tidningen Gazeta Uspeh kazjdomu (Nr. 11, den 19-25 mars 2012, s. 18). ”Vi bestämde oss från början att vi ska sjunga på vårt modersmål. Men vi gick med på att sjunga några ord på engelska i alla fall, bara därför att det är sådana tävlingsvillkor. Vi upprepar ’Come on and dance!’ sju gånger. Annars handlar sången om den enklaste glädjen som en gumma kan uppleva. Om oss! Vi förstår vad vi sjunger om. Vi har alla upplevt det vi sjunger om. Därför kan vi sjunga med hjärtat, annars skulle det inte låta något vidare.”
När det var uttagning i Moskva var de nervösa. Innan de gick ut på scenen drack de ’validol’ och ’korvalol’ (typ valium, min anm.). Galina berättar: ”Folk säger till oss: ’Kärringar, kolla vad som står om er på internet.’ Men jag svarar: Vilket internet? Nu får jag visa er vårt internet – stallet och grönsakslandet.” Olga Nikolajevna lägger till: ”Vi har en gård, höns och kor. Man måste se efter dem. När jag ringde hem från Moskva hade jag bara två frågor till min man: Hur mår barnen och hur mår geten? Hon skulle ju få killingar.”
Udmurtiskan är ett av språken som vägrar att dö ut. Efter Sovjetunionens sammanbrott har det till och med fått ett uppsving.
Jag hade tillfälle att deltaga på en internationell konferens på det ”Udmurtiska statliga Universitet” i Izjevsk, om det udmurtiska folkets ursprung, språk, kultur och religion i november 2010. Deltagare från bland annat Finland och Estland var med.
När jag åkte taxi blev chauffören, en tatar, förvånad: ”Va, det är väl ingen som talar udmurtiska här?”
Det är känt att tatarer är stolta och udmurter tillbakadragna och vågar inte sticka ut. Därför är de desto gladare, ja till och med djupt rörda när vi som utlänningar kommer och visar intresse för dem och deras språk och kultur. Inte sällan kan man bli omkramad och ibland också pussad av gamla gummor. Det hände mig när Augusta, en liten gammal gumma med runt glatt ansikte, kastade sig runt min hals så snart jag steg av tåget i Izjevsk. Jag hade aldrig sett henne tidigare. ”Jag är 82 år,” sade hon och log glatt. Hon var en av dem i delegationen som väntade på vår ankomst. Hon och en mängd andra gummor och farbröder dök upp på olika föreläsningar och tillställningar på universitetet, många av dem i folkdräkter. I pauserna sjöng de spontant, hjärtligt och folkligt. De ville bjuda på mat och dryck eller bara klappa på våra händer och kinder. Folket väntade på oss med sång, piroger, hembränt och te även i byarna som vi besökte när vi gjorde en rundtur efter konferensen.
Michail Gavrilovitj Atamanov (på udmurtiska Mikalj Gavir Egrapi), präst, språkvetare och etnograf, själv udmurt, har publicerat nationaleposet ”Tangyra” på udmurtiska som i betydelsen kan jämföras med finska nationaleposet ”Kalevala”. Genom att skriva ner och bearbeta det har han räddat från glömskan en skatt som hittills bara har traderats från generation till generation. Ingen dålig bedrift för ett anonymt språk, får man väl säga. På konferensen utnämnde man Atamanov helt enkelt till udmurternas apostel och upplysare. Men när han själv höll tal framhöll han: ”Jag är tacksam mot Gud för att Han har låtit mig översätta Bibeln. Alla mina böcker är ju bra, men Bibeln står över dem alla.”
Atamanov började översätta gudstjänster för sin mamma. I kyrkan kunde hon inte förstå liturgin på fornkyrkoslaviska. Så småningom översatte han i hemlighet Markusevangeliet till udmurtiska. Då var det fortfarande Sovjet. Översättningen låg i en byrålåda, han kunde ju inte publicera den. Sedan dess har han varit med om att översätta Nya Testamentet, Psaltaren och andra delar av Gamla Testamentet. Hela Bibeln blir klar om ett eller två år.
Och ”babusjki” från Buranovo då? Jo, de har träffat Atamanov. De vill ha en kyrka i sin by. År 1939 förstördes byns enda kyrka till grunden och blev inte återuppbyggd. Sedan dess har byborna varit tvungna att besöka den närmaste kyrkan som ligger 4 mil från byn. Gummornas dröm är att kunna använda eventuella vinstpengar från Eurovisionen till att bygga en ny kyrka. De flesta udmurter är ju ryskt-ortodoxt kristna.
Låt oss hoppas att de får ett riktigt ”party for everybody”.