Illustration: Morgonen för streltsernas avrättning (Vasilij Surikov, 1881. Tretiakovskijgalleriet).
Chovansjtjina, en opera av den ryske tonsättaren Modest Musorgskij, inledde Östersjöfestivalen på Berwaldhallen 23 augusti i år. Verket tillkom 1872–1880 och tonsättaren skrev själv librettot. Verket spelas sällan i Väst och är hos oss inte ett av Musorgskijs mer kända verk. På Kungliga Operan i Stockholm spelades operan i ett drygt fyrtiotal föreställningar åren 1941–1948, men den har inte tagits upp senare.
Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har det funnits delade meningar kring om man offentligt ska framföra rysk kultur i Sverige. Även artonhundratalskultur kan uppfattas som en del av den ryska propagandan. Det har förmodligen funnits kritiska röster kring valet av Chovansjtjina som inledning av festivalen. Trots detta – eller kanske just därför – valde Östersjöfestivalen 2024 att inleda festivalen med Musorgskijs Chovansjtjina. Esa-Pekka Salonen, medgrundare till festivalen och hedersdirigent säger: ”det finns ingen annan opera med ett narrativ som kan liknas bättre vid att läsa en dagstidning i vår tid, vilket gör att det känns mycket relevant att framföra den nu. Vi kan rentav lära oss något från den.” Festivalen uppmärksammade också Ukrainas självständighetsdag 24 augusti och programmet innehöll en hel del ukrainsk musik av bland annat Valentin Silvestrov och Leonid Desiatnikov.
Chovansjtjina är en berättelse om en mörk och turbulent tid i rysk historia. Året är 1682 och streltserna, de regementen som inrättats av Ivan den förskräcklige, genomför ett uppror i Moskva för att påverka maktförhållandena. Sofia, tsar Peters halvstorasyster, blir med stöd av streltserna regent över de minderåriga tsarerna, Peter och hans halvbror Ivan. Furst Ivan Chovanskij är streltsernas ledare och har fört Sofia till makten, men i slutet av 1682 vänder han sig mot henne. Han konspirerar och initierar streltsernas uppror. Chovanskij aspirerar själv på att bli regent. Han stöds av de gammaltroende eftersom han argumenterar för att de kyrkliga reformer som har genomförts av patriark Nikon ska avskaffas. Chovanskij stämplas som förrädare och avrättas. De gammaltroende begår kollektivt självmord genom att bränna sig inne. Efter ett nytt senare uppror 1698 tvingar tsar Peter streltserna att lämna Moskva och de som medverkat i upproret avrättas.
De gammaltroende är efterföljare till de östortodoxa kristna som efter att patriark Nikon 1652 genomförde en anpassning av den rysk-ortodoxa gudstjänstordningen till grekisk ortodox liturgi kom att lämna den rysk-ortodoxa kyrkan. Gruppen har varit bannlyst och förföljts genom århundraden men det finns fortfarande företrädare kvar. Det finns en berömd tavla på Tretjakovgalleriet av Vasilij Surikov – Bojarynja Morozova (Bojarhustrun Morozova) – som visar hur en gammaltroende kvinna förs bort. De gammaltroende gör korstecknet med två fingrar istället för med tre och Morozova håller trotsigt upp två fingrar.
Operan utspelas i fem akter och handlingen är komprimerad till några dagar. Musiken är storslagen och på Östersjöfestivalen spelade finska radions symfoniorkester under Esa-Pekka Salonens ledning. Det finns ett stort antal karaktärer men ledande är Ivan Chovanskij, streltsernas ledare och Dosifej, de gammaltroendes ledare. Båda dessa roller sjungs av basar. Den kvinnliga huvudrollen är Marfa, en gammaltroende kvinna, mezzosopran. I uppsättningen på Berwaldhallen sjöngs Ivan Chovanskij av Mika Kares, en finsk bas, Dosifej av Ain Anger, en estnisk bas, och Marfa av Nadezjda Karjazina, en rysk mezzosopran. Operan gavs konsertant, d.v.s. utan scenografi och kostym, men sångarna agerade framför orkestern med enklare rekvisita. Samtliga sångare var av toppklass liksom orkestern och de fyra och en halv timmarna förflöt snabbt.
Musorgskij dog 1881 innan operan var helt färdig och orkestreringen saknades. Den samtida kompositören Nikolaj Rimskij-Korsakov redigerade operan och orkestrerade. Den offentliga premiären dröjde 25 år till 1911på Mariinskijteatern i Sankt Petersburg. Rimskij-Korsakovs omarbetning av operan hade inneburit avsevärda strykningar och ändringar och ansågs inte motsvara Musorgskijs intentioner. Dmitrij Sjostakovitj gjorde 1959 en ny bearbetning av operan och orkestrerade Musorgskijs klaverutdrag utan strykningar och omarbetningar. Det är denna version som vanligtvis framförs sedan dess. Även Igor Stravinskij har gjort ett arrangemang 1913 som används i slutscenen. Musiken är kraftfull, varierande och har ett övertygande tonspråk.
Berättelsen i Chovansjtjina har relevans för att förstå dagens situation i Ryssland eller andra diktaturer. Det handlar om maktkamp och alla som sätter sig upp mot makten fängslas, mördas eller avrättas. Chovansjtjina är ett verk som väcker eftertanke som är väl värt att upplevas.