I historien och samtiden har Mähren med Brno (Brünn) som huvudort oftast
överskuggats av Böhmen och Prag inom den tjeckiska staten. Ta bara namnet.
Medan Böhmen/Bohemia1 brukar beteckna den västra delen av landet, så
betecknar Čechy2 och dess avledningar på tjeckiska3 och i översättning både
Böhmen ensamt och hela landet inklusive Mähren (Morava) samt en liten del av
Schlesien (vars huvuddel nu ligger i Polen). När Tjeckoslovakien delades 1993
och Slovakien blev självständigt, blev Česká republika det officiella namnet. Då
många mährer (moravier moravané) ogillade kortnamnet Čechy, blev Česko ett
vanligt alternativ, men 2016 stannade man för Čechia (Czechia på engelska,
Tjeckien på svenska) som namn för hela staten. Från mähriskt håll har man till
och med nyligen föreslagit Čechomoravsko analogt med Československo.4
Från stamförbund till österrikisk provins
Även om Mähren har mycket gemensamt med Böhmen och man där talar
samma språk, har det likväl en egen historia och kulturella särdrag, delvis
betingade av sitt geografiska läge. Symptomatiskt nog flyter (nästan) alla floder
söderut mot Donau, och den största, Morava, har gett namn åt regionen. Kristian
Gerner har i sin stora bok om Centraleuropas historia (1997) argumenterat för
att Schlesien och Transsylvanien hade kunnat bli egna stater men av olika skäl
inte blev det.5 Man skulle kunna hävda att Mähren kan höra till en nästföljande
kategori av stater.
Efter den slaviska invandringen på 500-talet i området, som tidigare bebotts av
kelter och germanska markomanner, ingick mährerna (moravierna) i ett hedniskt
västslaviskt stamförbund åren 631-658, som valde Samo, en frankisk köpman
till kung. Denna proto-stat, den första slaviska i området, anses ha omfattat
nuvarande Mähren, Böhmen, västra Slovakien runt Nitra, sorbiska områden i
nuvarande södra Tyskland och delar av Schlesien, Niederösterreich och en del av
nuvarande Slovenien. Strider utkämpades med avarer/hunner i öster och franker
i väst.
Detta kortvariga Samos ”rike” följdes av det s.k Stormähriska riket, som bildades då hertigdömena Mähren (Morava) och Nitra slogs ihop 833. Det anses ha
omfattat ungefär samma områden som Samos rike plus nuvarande Ungern
(Pannonien) och områden öster därom (se karta nedan).
Karta: Daniel Perout – Own work, CC BY-SA 4.0,
https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=73123709
Detta rike har gått till historien genom att kung Rastislav I år 862 – i syfte att
balansera inflytandet från frankiska kejsare i väst och Bulgarien i sydöst – vände
sig till den bysantinske kejsaren, som sände två missionärer från Thessaloniki,
Kyrillos och Methodios, till Mähren. Dessa översatte liturgiska texter från
grekiska och skapade det första slaviska alfabetet, glagolitiska, på basis av en
makedonsk dialekt (fornbulgariska). Denna blev en föregångare till den
kyrilliska skriften (oegentligt uppkallad efter Kyrillos) som framgent kom att
användas av ortodoxa slaver.6 Efterföljarna till Kyrillos och Methodios blev
dock utkastade av Rastislavs efterträdare Svatopluk, som orienterade landet mot
det tysk-romerska riket. Riket övergick till katolicismen under påven i Rom och
till det latinska alfabetet. Det gick dock under år 906 i strider med ungrarna, som
invandrat österifrån. Ungrarna lade beslag på områdena öster om Morava (det
finns även ungerska ortsnamn kvar väster därom.)
År 1029 förenades Mähren med Böhmen med Prag som huvudstad, och på
1100-talet anslöts Schlesien. De böhmiska furstarna (premysliderna) kom i
vasallförhållande till de tyskromerska kejsarna, som utdelade kungavärdigheten
till dem. Mähren blev en mark (gränsregion) mot öster under en markgreve.
Markgreven Jobst lyckades rentav bli vald till tyskromersk härskare år 1410
men dog några månader senare. För att befrämja den ekonomiska utvecklingen
inbjöds tyska bönder och hantverkare, och tyska borgare grundade städer, inte
minst i Mähren. Jan Hus, som ville reformera den katolska kyrkan, fick i början
av 1400-talet många anhängare i Mähren, likaså protestanterna under 1500-talet.
Redan på 1370-talet hade en föregångare till Hus, Jan Milíč, kommit från
Kromĕříž och blivit hovpredikant i Prag hos kung Karl IV, sedermera tyskromersk kejsare.
Efter perioder med ungerska och polska kungar under 1400-talet fram till kung
Ludvig II:s död i slaget vid Mohács mot Osmanska riket 1526 tillföll slutligen
corona Bohemiae huset Habsburg i Österrike, som tidigare lagt beslag på
Niederösterreich, och förblev under dess makt ända till 1918. Dödsstöten blev
de böhmiska protestanternas nederlag mot kejsarens styrkor i slaget på Vita
berget nära Prag 1620 i början av Trettioåriga kriget. Mähren drabbades särskilt
av den svenske generalen Lennart Torstenssons armé, som för att hota kejsaren i
Wien uppehöll sig där 1645-1648. En nytt monument på Brnos Frihetstorg
minner numera om detta. Många städer och borgar förstördes, dock inte
fästningen Špilberk i Brno, som nu blev huvudort i stället för biskopsstaden
Olomouc.7
Under Habsburg förstärktes sedan katolicismen och ett jesuitiskt universitet
inrättades i Olomouc. Integrationen med Österrike ökade och den lokala adelns
makt försvagades. Tjeckiskan hade länge en med tyskan jämbördig roll i
Mähren, men 1784 gjorde kejsaren Josef II tyskan till förvaltningssspråk i hela
riket.8 Sedan Fredrik II av Preussen erövrat större delen av Schlesien från
Österrike på 1740-talet, slogs den återstående delen ihop med Mähren till en
provins för att så förbli. Under Napoleons krig med Österrike 1805 vistades
kejsaren en tid i Brno och segrade i det stora trekejsarslaget vid Austerlitz
(Slavkov u Brna), som ledde till att det tyskromerska riket upplöstes 1806.
Kampen för autonomi
Som en effekt av Februarirevolutionen 1848 och oroligheter i Wien flyttades en
sammankallad riksdag till den mähriska småstaden Kromĕříž (Kremsier) och ett
förslag till ny konstitution utarbetades, som bland annat innehöll upphävande av livegenskapen och en federalisering av staten enligt nationella principer. Kejsar
Ferdinand abdikerade till förmån för brorsonen Franz Josef. En mährisk
landsförsamling skrev ett konstitutionsförslag, enligt vilket Mähren skulle vara
en oberoende provins, organiskt bunden bara till imperiet, med lika rättigheter
för de tjeckiska och tyska språken.9
Reformerna blev inte av, men 1848 inledde ändå en liberal period i Österrike
med blomstrande kulturliv. Mähren blev åter liksom ett separat kronland under
Österrike, som 1867 uppdelades till en dubbelmonarki med Ungern. Medan den
tjeckiska nationalismen utvecklades i Prag med växande motstånd mot det tyska
inflytandet, uppvisade mährerna större kompromissvilja. Den s.k. Mährische
Ausgleich 1905 jämställde de båda språken och omstrukturerade det politiska
systemet efter nationella linjer.
Habsburgimperiets upplösning och Tjeckoslovakiens självständighet 1918
innebar dock att Mährens ställning försvagades, då norra f.d. Ungern anslöts
under namnet Slovakien liksom också Karpato-Ukraina, och bara blev ett av fem
”länder” (zemi). Många band med Österrike bröts och förhållandet till Böhmen i
den nya staten överskuggades av spänningar mellan tjecker och slovaker och
alltmer mellan tjecker och (sudet)tyskar. Genom Münchenavtalet 1938 tvingades
Tjeckoslovakien till Hitlertyskland avträda av tyskar dominerade gränsområden
i Böhmen och Mähren. Som en följd av naziockupationen i mars 1939 blev
sedan resten av Böhmen och Mähren ett rikstyskt protektorat och Slovakien blev
en ny lydstat. Efter kriget återupprättades Tjeckoslovakien, nästan tre miljoner
tyskar fördrevs och Karpato-Ukraina avträddes till Sovjetunionen, och
motsättningen mellan tjecker och slovaker blev den dominerande.
Under kommunisttiden från 1948 ersattes länderna av mindre regioner (kraje)
men senare uppdelades Mähren i en nordlig och sydlig del. Förhållandet mellan
tjecker och slovaker blev ett centralt problem, och ett resultat av
reformkommunisternas s.k. Pragvår 1968 blev att Tjeckoslovakien omvandlades
till en federation av två likställda stater. Under våren föreslog ett partiorgan i
Mähren också att federaliseringen skulle utsträckas till Mähren-Schlesien, och
ett sällskap för regionen bildades, som uppgavs ha 200 000 medlemmar. Men
förslaget avvisades både i Prag och i Slovakien, som inte ville ha två tjeckiska
regioner emot sig inom federationen. Även inom Mähren kom motstånd till förslaget från många städer, som föredrog mer lokalt självstyre, och i Schlesien
höjdes röster mot mährisk dominans och för en fyrpartsfederation. Mähriska
”patrioter” krävde en folkomröstning, som bland annat skulle handla om en
separat mährisk tradition och avsättande av antimähriska tjeckiska politiker i
Prag. Alla reformer utom federationen sopades dock undan av den påföljande
ockupationen och ”normaliseringen”.10
Efter Sammetsrevolutionen 1989 återkom den mähriska frågan. I
parlamentsvalet vann Rörelsen för självstyrande demokrati – sällskapet för
Mähren och Schlesien åtta procent av rösterna i Tjeckien och kom in i
federationens båda kamrar. I en folkräkning 1991 räknade sig 1,3 miljoner som
mährer. Men sedan splittrades partiet i tre delar, varav ett (Moravská národní
strana) definierade sig etniskt, och rörelsen försvagades.11 Tjeckiens nya
konstitution av 1992 definierade inte staten i etniska termer. President Havel
uppmanade vid Brnos 750-årsjubileum 1994 mährerna att inte kräva eget
parlament och regering utan bli en symbol för samarbete och sammanhållning i
Centraleuropa.12 När Slovakien sedan blev en egen stat, inriktade sig den
regeringen i Tjeckien alltmer på att skapa en demokratisk enhetsstat, och en
regional indelning återinfördes 2000.
Man kan alltså konstatera att Mähren har en lång politisk historia vid sidan om
och tillsammans med Böhmen, under 400 år som en del av Österrike, senare
som en del av Tjeckoslovakien/Tjeckien. Kraven på autonomi var starkast och
hade störst utsikter vid demokratins återinförande 1989, men har sedan förlorat
sin kraft. Kraven framförs fortfarande främst i intellektuella kretsar. En rörelse
kallad Det mähriska folket krävde 2016 autonomi inom Tjeckien på basis av
nationell självbestämmanderätt.13 Varje år hålls en mährisk kulturfestival i
Brno.14
Kända personer från Mähren
Som musikforskaren och Centraleuropa-experten Anders Hammarlund visat i sin
bok Människor bortom lustprincipen. Mähriska öden (2006) har en rad kända
personer inom olika områden en bakgrund i Mähren och berikat både sitt land
och världen med sina insatser. Den mest kände politikern är säkerligen Tomás Garrigue Masaryk, Tjeckoslovakiens förste president (1918-1935) och
betraktad som dess grundare. Han föddes 1850 i Hodonín nära gränsen till
dagens Slovakien och gick i tysk skola i Brno. Sedan flyttade han till Wien,
skrev avhandling om Platon och blev Privatdozent, utnämndes till
filosofiprofessor i Prag och valdes 1891 till parlamentsledamot i Wien för en
sydmährisk valkrets. Under första världskriget arbetade Masaryk för en
självständig tjeckisk stat inklusive Slovakien i bland annat Storbritannien,
Ryssland och USA. Numera finns det nog ingen tjeckisk stad som inte har en
institution, en gata eller ett torg med Masaryks namn. Särskilt hyllas han i
Hodonin, där det finns ett museum, en ryttarstaty15 och ett monument (nedan).
1928 höggs en tio meter hög staty på en fyra meters plint ut i ett berg i norra
Mähren. Den förstördes under kriget, så det enda som återstår är Masaryks
skor.16
Masaryk-monument i Hodonín (foto: förf.)
Det finns kända politiker från Mähren också på den antidemokratiska sidan.
Klement Gottwald, ledare för Tjeckoslovakiens kommunistparti 1921-1953,
premiärminister 1946-1948 och därefter president, var född i en mährisk
småstad på den österrikiska tiden (1896), likaså Zdenĕk Fierlinger från
Olomouc, först diplomat och senare premiärminister (1944-1946). Denne var ledare för det socialdemokratiska partiet, som slogs ihop med kommunistpartiet
1948, och vice premiärminister under Gottwald. Båda aktade sig nog för att
kämpa för just Mähren och deras födelseorter lär numera inte yvas över deras
insatser.
Under Pragvåren 1968 framträdde också folk från Mähren. En var Josef
Špaček, förste partisekreterare i Brno, som blev ansvarig för ideologiska frågor,
en annan författaren Ludvík Vaculík, som skrev det berömda manifestet ”Två
tusen ord”. Den nuvarande tjeckiske premiärministern Petr Fiala är född i Brno
1964 och tidigare rektor för Masarykuniversitetet där.
Om vi nu övergår till kultursektorn finns det flera kompositörer från Mähren
som blivit berömda. Främst är Leoš Janáček, som föddes i småstaden Hukvaldy
1854, levde största delen av sitt liv i Brno och dog där 1928.17 Han grundade en
orgelskola i staden, som senare blev konservatorium, och komponerade en rad
orkesterverk som Glagolitisk mässa och operor som t.ex. Jenůfa och Fallet
Makropoulos, vilka hade sina premiärer i Brno (och nyligen spelats i Sverige).
Han blev med tiden den mest spelade tjeckiske operakompositören och en av de
tjugo mest spelade sådana i världen. Janáček är alltså Brnos store son, som
hedras med ett kulturcentrum, en internationell festival vartannat år och ett litet
hemmuseum intill orgelskolan, vilken nu inrymmer ett Janáček-arkiv uppfört på
Unescos World Register. Det finns också statyer, böcker, broschyrer och
stadsvandringar till Janáčeks ära.18
En kvinnlig efterföljare till Janáček är Vítežslava Kaprálová. Hon föddes i
Brno 1915 och studerade musik vid konservatoriet där, samarbetade med
Bohuslav Martinů i Prag, och dog bara 25 gammal i Paris 1940. Hennes många
kompositioner har blivit alltmer internationellt uppskattade på senare år.19
Det kan tilläggas att den store tysktalande judiske kompositören Gustav Mahler
(1860-1911) växte upp i mähriska Jihlava (Iglau). Som femtonåring kom han in
vid konservatoriet i Wien och gjorde sedan en strålande karriär som dirigent och
kompositör i Österrike-Ungern, Tyskland och USA.20 Staden Jihlava hyllar
givetvis Mahler med museum, monument med mera.
För att så övergå till framstående konstnärer från Mähren bör Alfons Mucha
(1860-1939) presenteras. Han gick i skola i Brno och försörjde sig först som dekoratör och porträttmålare i hemtrakten och i Wien. 1889 flyttade han till
Paris och blev bland annat bekant med August Strindberg. Han fick kontrakt
med artisten Sarah Bernardt och blir snart en världskänd affischmålare och
illustratör i Art Nouveau-stil. Han fick uppdrag från Österrikes regering att bidra
till Världsutställningen 1900 i Paris. I New York bekantade han sig med
rörmagnaten Charles R. Crane,21 som blev mecenat för hans arton år långa
arbete (utanför Prag) med Slaviskt epos, en serie på tjugo storslagna
panoramamålningar om slavernas historia, i vilken Mähren spelar en viktig
roll.22 Målningarna visas numera – i fejd med Prag – upp på slottet i Moravský
Krumlov (nära Muchas födelseort Ivančice) som därmed blivit ett av Unescos
världsarv.23 Mucha designade också frimärken och sedlar för den nya staten.
Alfons Mucha: Möte vid Křížki, Slovanská epopej (foto: förf.)
Adolf Loos (1870-1933) är en av flera framstående arkitekter som brukar
förknippas med förra sekelskiftets Wien. Men det visar sig att också han
kommer från Mähren, närmare bestämt från en tysktalande judisk familj i Brno.
Han har ritat många kända byggnader där och i Wien, och även hans far, som var
bildhuggare, har bidragit till Brnos stadsbild.24
Mähren har naturligtvis genom tiderna också frambringat en rad vetenskapsmän.
Bland dessa kan nämnas Jan Amos Komenský (Comenius) (1592-1670),
biskop i en evangelisk brödraskapskyrka och kringresande författare och
pedagog, som bland annat arbetade för drottning Kristina i Sverige. Ett annat
exempel är Gregor Mendel (1822-1884), munk vid ett kloster i Brno, som
gjorde experiment med ärtplantor och anses vara genetikens fader. Mest känd är
väl Sigmund Freud (1856-1939), psykoanalysens fader, som stammade från en
judisk familj i den mähriska småstaden Příbor (Freiberg), som drog till Wien när
Sigmund var tre år gammal. I sin forskning betonar Freud att även de tidigaste
barndomsupplevelserna har betydelse i en människas liv, och försök har gjorts
att spåra sådana i Freuds skrifter om drömtydning.25 Naturligtvis finns det ett
Freudmuseum i familjens hus i Příbor.
Om vi nu lämnar Habsburg-monarkins tid och söker efter mährer bland moderna
”tjeckiska” filmskapare och författare, finner vi Vĕra Chytilová, Bohumil
Hrabal och Milan Kundera. Chytilová, född 1929 i Ostrava, var framträdande
i den nya tjeckoslovakiska filmvågen och mest känd som regissör av
Tusenskönorna (1966). Hrabal föddes 1914 i Brno och blev genom en rad
humoristiska böcker under 1960-70-talen en av landets mest populära författare.
Många böcker har översatts, bland annat till svenska, och filmats, t.ex.
Oscarsbelönade. Låt tågen gå. När han tillfrågades om att få en minnesplakett på
sitt födelsehus, ville han få den placerad lågt så att hundar kunde kissa på den.
Så blev det också.26
Milan Kundera föddes också i Brno 1929 och framträdde på 1960-talet som en
av landets främsta författare. Men pga. sitt stöd för Pragvårens idéer förbjöds
hans böcker och han emigrerade 1975 till Frankrike, där han dog 2023. Hans far
Ludvík studerade för Janáček, blev pianist och anställd vid konservatoriet i
Brno. Sonen Milan spelade också piano, studerade komposition (bland annat hos
V. Kaprálovás far Václav Kaprál!) och skrev en bok om Janáček (2004). Den
kulturella cirkeln sluter sig.
Naturligtvis finns det också mährer bland alla stora idrottsmän från
Tjeckoslovakien/Tjeckien. En sådan är långdistanslöparen Emil Zátopek, som
vid Helsingforsolympiaden 1952 vann i tre grenar: 5000, 10 000 och maraton
som den ende nånsin. En annan är tennisspelaren Ivan Lendl, född 1960 i
Ostrava, sedermera medborgare i USA. På 1980-talet rankades han som en av
världens främsta tennisspelare och nådde 19 Grand Slam-finaler.
Om någon slutligen undrar om det finns några kända mährer i affärsvärlden, kan
man peka på två namn, nämligen Tomáš Bat’a (1876-1932) och Herbert Felix
(1908-1973). Bat’a var en skofabrikant i Zlín, vars företag på 1930-talet hade
affärer över hela landet och blev världsledande. Företaget utvecklade
progressiva och sociala produktionsmetoder och vidgade sin verksamhet till
bland annat gruvor, järnvägar och kemisk industri. Under andra världskriget
flyttade sonen Bat’a kontoret till Kanada, och efter kriget förstatligades det som
var kvar av kommunisterna. Zlín döptes om till Gottwaldov.27 Numera finns där
förstås ett museum om Bat’a och nytt universitet har fått namn efter honom.
Felix var en judisk gurkodlarfamilj i Znojmo, vars företag var vida känt för
Znaimer Gurken. Herbert gifte sig med en svenska och när Hitler erövrade
Österrike 1938 flydde han till Sverige och vidareutvecklade företaget Felix i
Eslöv. Med stöd av sin kusin, senare förbundskanslern i Österrike, Bruno
Kreisky, startade han också företaget Felix Austria (obs vitsen). Felix blev till
slut hedersmedborgare i sin hemort.
Dessa exempel bekräftar Anders Hammarlunds konstaterande att många mährer
under Habsburgtiden drogs till den närbelägna kejsarstaden Wien, en miljonstad
och centrum för hela imperiet. Omvänt vette Wien mer mot norr än mot söder
och väst, så Mähren var Wiens klassiska hinterland.28 1918 försvagades banden
och Mähren integrerades med Böhmen och bidrog till dess goda renommé.
Invånarna drömmer kanske inte längre om suveränitet och självstyre, men
många har en regional identitet och är stolta över hängångna mährers insatser
inom olika områden.
Mähren idag
Mähren med sina olika delar är fortfarande en övervägande agrar landsdel med
drygt fyra (av Tjeckiens tio) miljoner invånare. De största städerna är Brno med
380 000 invånare, näst störst i Tjeckien. Industristaden Ostrava i Moravskoslezský kraj är tredje störst med knappt 300 000, och ärkebiskopsstaden Olomouc har ca. 100 000.
Som ovan framgått finns det en rad sevärdheter: muséer, slott och borgar,
kyrkor, droppstensgrottor osv., inalles sju Unesco-världsarv. Brno är jämfört
med Prag en lugn storstad med mindre turister och lägre priser men ändå med
många sevärdheter och ett rikt kulturliv. Gatulivet präglas av alla studenter vid
Masaryk-universitetet mitt i stan. Runtom ligger ett vackert böljande landskap.
Södra Mähren är känt för sin vintillverkning. De flesta vägarna är asfalterade och det finns flera motorvägar (som man löser Vignette-kort till på nätet),
antagligen till stor del finansierade av EU. Brno ligger bara ca. 12 mil från Wien
med flygplatsen Schwechat, och gränsen är öppen. Mähren är värt en resa –
gärna i Anders Hammarlunds fotspår.29
- Namnet härleds från boii, en keltisk stam som ursprungligen bott i området. ↩︎
- Efter en mytisk ledare, Čech, som förde den slaviska stammen till området. ↩︎
- Čechy är fem. pluralis, jfr v Čechách; český är adjektivet tjeckisk, češi tjecker mask plur,
češka, fem sing, čeština tjeckiska språket. ↩︎ - Jaroslav Krábek, ”Vyzva všem Moravanům”, 1 januari 2023. ↩︎
- Gerner, s. 367 ff. ↩︎
- Gerner, s. 124. ↩︎
- Hammarlund, s. 20 ff. ↩︎
- Fredrik Lindström, ”Region, cultural identity and politics in the late Habsburg monarchy”, i
Sven Tägil et al, Regions in Central Europe. The legacy of history, Hurst & Company, London
1999, s. 121. ↩︎ - Hammarlund, s. 24; Lindström, s. 133. Den store tjeckiske (i Mähren födde) historikern
František Palacký ändrade därefter titeln på sitt verk Geschichte von Böhmen (1836) till Dĕjiny
národu českého v Čechách a na Moravĕ.(Oskar Österberg, ”Den föränderliga historien” i
Claes Levinsson m fl, Central och Östeuropa. Kontinuitet och förändring, Studentlitteratur,
Lund 1998, s. 31 f. ↩︎ - Lindström, s. 122, Gerner, ”Regions in Central Europe under Communism” in Tägil (ed.),
s.198 f. ↩︎ - Jiří Hanuš och Vít Hloušek, Nás stát, Masaryková universita, Brno 2022, s.93. ↩︎
- Gerner, ”Regions”, s. 199, Lindström, s. 122 f. ↩︎
- Declaration, 19.12,2016, http://moravskynarod.cz,. Se även not 4 ovan och Existuje
moravský národ? 13.3.2001, http://cesky.radio.cz ↩︎ - Den za Moravu 2023 – reportaž, 19.9. 2023, http://moravskynarod.cz ↩︎
- Se Leo Kramár, ”Masarykstatyns sällsamma öden”, Östbulletinen, nr. 4, s. 10 ff. ↩︎
- David Tieku m.fl, To je Brno, TIC Brno, 2017, s. 90. ↩︎
- Hammarlund, s. 34 ff. ↩︎
- TIC Brno, Leos Janáček in Brno, broschyr från 2023. ↩︎
- Karla Hartl and Erik Entwistle (ed.s) The Kaprálová Companion, Lanham: Lexington books
2011. ↩︎ - Hammarlund, s. 60 ff. ↩︎
- Crane stödde också aktivt Masaryks kamp för ett fritt Tjeckoslovakien och var delegat vid
fredskonferensen 1919. Hans son Richard blev USA:s förste ambassadör i Prag och dottern
Frances gifte sig med Masaryks son Jan. Crane presenterade Mucha för sin vän Woodrow
Wilson, sedermera president (Hammarlund, s. 159). ↩︎ - För bildsvit, se The Slav Epic, www.en.m.wikipedia.org,och Alfons Mucha’s Slav Epic
exhibition catalogue, Moravský Krumlov Municipal Cultural Center. 2023 (?). ↩︎ - Hammarlund, 146 ff. Muchas son Jiří, en kort tid gift med ovannämnda Kapralová, blev
författare och skrev en biografi över fadern 1969. ↩︎ - Hammarlund, s.116 ff. ↩︎
- Ibidem, s. 193 f. ↩︎
- Tieku m.fl., s. 14 f. ↩︎
- Där föddes också Donald Trumps framlidna fru Ivana 1949. ↩︎
- Hammarlund, 24 f. ↩︎
- Till slut även ett tack till Olof Kleberg för textgranskning och tips. ↩︎