Shanghai Cooperation Organization, SCO, är föga omnämnd i svenska medier, trots att organisationen spelar en viktig roll, särskilt för Kina och Ryssland och deras samarbete. Återkommande ställs frågor i media om de rysk-kinesiska relationerna och huruvida samarbetet är betydelsefullt eller om EU skulle kunna förmå Kina att bättre förstå Europas syn på Rysslands krig i Ukraina – och förhoppningsvis snarare stödja EU än Ryssland. Alla sådana resonemang bara visar hur lite vi och övriga EU vet eller bryr oss om existensen av just Shanghai Cooperation Organization.
Samarbetet mellan Kina och Ryssland startade redan 1996 med Shanghai Five. Kina tog initiativet att alla existerande gränskonflikter med Ryssland och de tre nya grannstaterna i Centralasien en gång för alla skulle lösas. De tre nya grannstaterna var Kirgizistan, Tadzjikistan och Kazakstan. De första avtalen gällde ”djupare militärt förtroende i gränsområdena” samt ”minskade militära trupper i gränsområdena”. Shanghai Five diskuterade under perioden 1998 – 2000 frågor om ökad säkerhet i gränsområdena såväl som politiska, ekonomiska och andra säkerhetspolitiska frågor.
Mot bakgrund av det internationella läget och den av FN:s Säkerhetsråd godkända amerikanska invasionen i Afghanistan (baserat på de båda resolutionerna 1368 och 1373), ansåg medlemmarna i Shanghai Five, att mandatet för deras organisation måste breddas och fördjupas. Den skulle övergå till att bli en regional organisation med uppgift att bekämpa regional terrorism, separatism och radikalism. Inom ramen för en gemensam deklaration upptogs också Uzbekistan som medlem och samtidigt bytte organisationen namn till Shanghai Cooperation Organization (SCO) i juni 2001. Vid samma mötestillfälle undertecknades konventionen Shanghai Convention on Combatting Terrorism, Separatism and Extremism. Redan i september fattades nya beslut om att bättre villkor skulle skapas för regionalt ekonomiskt samarbete, handel och investeringar. Det bestämdes också att regelbundna möten skulle hållas på premiärministernivå och likaså framöver på fackministernivå allteftersom SCO:s mandat vidgades till fler samarbetsområden. Dessutom hålls årliga toppmöten på statschefsnivå inom SCO. SCO har sitt högkvarter i Beijing och har sitt forskningscentrum i Shanghai.
Stadgarna för SCO undertecknades under organisationens toppmöte i St. Petersburg i juni 2002, dess syften, principer, struktur, aktiviteter och samarbetsområden samt utrikesrelationer. Efter den amerikansk-brittiska invasionen i Irak 2003, som skedde utan stöd från FN:s Säkerhetsråd, skedde en drastisk förändring i SCO:s omvärldssyn. Från att ha ställt sig helt bakom uppfattningen om att det Kalla kriget var slut och att en ny världsordning tagit form där konflikter skulle lösas i FN:s säkerhetsråd och inte genom krig, kom det chockartade uppvaknandet och insikten att USA tillsammans med Storbritannien struntade i Säkerhetsrådet och att USA numera uppfattade sig som den enda supermakten i världen. Därmed tog förtroendet för den nya världsordningen slut och på SCO:s toppmöte 2004 slogs det fast att en situation med USA som världens enda supermakt med NATO inkluderat var helt oacceptabel. Den enda vägen framåt för Kina och Ryssland var att inom ramen för SCO åtminstone utveckla en bipolär världsordning. Att den amerikansk-brittiska invasionen i Irak faktiskt fick sådana följder är föga uppmärksammat i Sverige eller övriga väst. Noteras kan att Ryssland och Kina inte motverkat varandra i FN:s Säkerhetsråd sedan dess – även om de inte alltid gett sitt fulla stöd till varandra.
Under de år som gått har Ryssland behållit sin viktiga position som vapenexportör till de fyra centralasiatiska medlemsstaterna i SCO och Kina har blivit den stora investeraren i regionen samt den viktigaste handelspartnern. Återkommande sker militära övningar i olika konstellationer inom SCO. Att SCO har en central roll för regionen är påtagligt. Parallellt med denna utveckling har SCO:s relationer till andra länder i främst Asien stärkts. En ny mekanism skapades inom SCO 2008, nämligen att en stat kunde få status som en Dialogue Partner. Det skulle gälla stater som inte fått en Observer Status, vilket först gällde Afghanistan, Belarus och Mongoliet. Till mångas förvåning kom både Indien och Pakistan att bli fullvärdiga medlemmar i SCO 2017. Sedan 2011 hade Iran ansökt om medlemskap, men fick först 2021 ett godkännande. Samtidigt har SCO tagit upp Saudiarabien, Egypten och Qatar som Dialogue Partners – en grupp som redan hade kommit att växa och inkludera Kambodja, Nepal, Sri Lanka, Turkiet, Armenien och Azerbajdzjan.
Rysslands och Kinas gemensamma strävande håller sig inte enbart inom SCO utan har under flera år byggt upp en särskild relation med övriga BRICS-länder. I denna grupp ingår utöver Ryssland och Kina också Indien, Brasilien och Sydafrika. De vill inte bara utveckla en gemensam strategi inom världshandelsorganisationen, WTO, utan har ambitioner att utveckla samverkande investeringsstrategier och inte minst samarbete på finansiella områden. De årliga BRICS-mötena har förlagts i anslutning till toppmötena inom SCO. Alla dessa ambitioner kan ses som delvis parallella till de internationella institutioner och strategier som Sverige och övriga västvärlden utvecklat och i hög grad kontrollerat.
Avslutningsvis kan nämnas att Uzbekistan, som hade ordförandeskapet inom SCO fram till toppmötet i mitten av september i år, 2022, lyfter fram vikten av att SCO fullt ut skall verka för fred, säkerhet och stabilitet i regionen, men också ta krafttag för att minska fattigdomen och säkra livsmedelssäkerhet. Dessutom framhåller Uzbekistan att det är nödvändigt att planera för och skapa regelverk för intraregional handel och eliminera alla handelshinder genom att utveckla gemensamma tekniska föreskrifter och digitala tullprocedurer. SCO har således ambitionen att vilja gå i riktning mot att skapa ett gigantisk harmoniserat regelverk för tekniska föreskrifter, som i sin tur kan bana väg för en tullunion. Vilka konsekvenser det skulle kunna få, om det realiseras fullt ut, för EU och USA samt övriga västvärlden – är en annan viktig fråga.
Lästips:
Några akademiska arbeten om SCO