Ljudmila Alexejeva, legendarisk förgrundsgestalt i den ryska människorättsrörelsen, avled i Moskva den 8 december vid 91 års ålder. I kraft av sin personliga utstrålning, sin obestridliga karisma och inte minst sin mediala slagfärdighet var hon de hårt ansatta ryska människorättsaktivisternas okrönta drottning.
Människorättsaktivister i både Ryssland och runtom i världen sörjer nu Ljudmila Alexejevas bortgång.
Ljudmila Alexejeva tillhörde den lilla gruppen rakryggade oliktänkande som för ett halvsekel sedan frimodigt kritiserade Sovjetdiktaturen och spred underjordisk information, även till utlandet, via maskinskrivna bulletiner som vandrade ur hand i hand. Hon tvingades i landsflykt i USA, men när Sovjet upplöstes återvände hon och blev 1996 ordförande i Moskvas återuppväckta ”Helsingfors-grupp”, som var navet i den internationella ”Helsingfors-rörelsen”.
I sina memoarer, ”Tövädersgenerationen”, erinrar Ljudmila Alexejeva om hur Nikita Chrusjtjev, i sitt tal inför Sovjetunionens kommunistiska partis tjugonde kongress 1956, chockade både den sovjetiska allmänheten och omvärlden med sitt avslöjande av Stalins terror. En historisk vattendelare i det unga Sovjets samhällsutveckling, som blev det politiska uppvaknandet för henne, ung universitetsutbildad tvåbarnsmor, och hennes generationskamrater. Talet fick en oanad snöbollseffekt i Sovjetsamhället som Stalin i årtionden hållit i sitt järngrepp. I det tysta växte på 1960- och 1970-talet små oppositionella grupper fram, där Ljudmila Alexejeva ingick.
En nyckelhändelse var att Sovjet 1975 undertecknade Helsingfors-dokumentet, som gav alla europeiska länder rätt att granska varandras efterlevnad av de mänskliga rättigheterna. I Sovjet insåg de fåtaliga människorättskämparna, däribland Ljudmila Alexejeva, sprängkraften i detta och bildade 1976 ”Helsingfors-gruppen”, som byggde på just Sovjets åtaganden om mänskliga rättigheter i Helsingfors-dokumentet. De slogs brutalt ner av Sovjetmakten, flera dömdes till mångåriga straff, Ljudmila Alexejeva och andra tvingades i exil. Ändå var detta ett strategiskt genidrag. Ja, vissa bedömare går så långt som att hävda att detta var en bidragande faktor till Sovjets upplösning femton år senare.
Förra sommaren fyllde Ljudmila Alexejeva 90 år. Jubiléet firades i flera dagar i Moskva i olika kretsar av vänner, likasinnade och bekanta. Jag var en av gratulanterna.
Sensationellt nog anslöt sig även president Putin personligen till födelsedagsuppvaktningen. Helt följdriktigt bevistade president Putin sistlidna helg också en offentlig sorgehögtid för Ljudmila Alexejeva i Moskva.
I god tid före jubiléet ringde Ljudmila Alexejeva upp Kremladministrationen. Ljudmila Alexejevas ärende var att undanbe sig en orden, som bemärkta 90-åringar brukar tilldelas.
– Jag har redan så många ordnar, tyska, engelska och så vidare, och behöver inga fler, förklarade Ljudmila Alexejeva, så det behöver ni inte tänka på.
– Jag ska berätta en hemlighet för er, svarade kanslichefen i Kreml. Presidenten har för avsikt att personligen uppvakta er på 90-årsdagen.
Det var otippat. Men i grund och botten goda nyheter.
Den luttrade och handlingskraftiga Ljudmila Alexejeva satte igång att fundera på vad hon skulle passa på att begära av presidenten på sin födelsedag. Kräva att han skulle återlämna Krim till Ukraina var inte att tänka på. Allmän amnesti för oskyldigt dömda politiska fångar alltför anspråksfullt. Hon bestämde sig för att be presidenten benåda en före detta senator från Basjkirien som suttit i fängelse i många år och som hon personligen engagerat sig för eftersom hon ansåg honom vara oskyldigt dömd.
Och vad ska jag bjuda presidenten på när han kommer på uppvaktning, frågade sig Ljudmila Alexejeva. Hon bestämde sig för champagne och dukade fram champagneglas. Men presidenten insisterade på att få bjuda på sin medförda champagne och nyttja sina egna glas. Ljudmila Alexejeva fick ställa undan både sin champagne och sina framdukade champagneglas.
Dagen därpå blev det rabalder i pressen. Någon påstod att Ljudmila Alexejeva hade kysst Putins hand.
Jag testade den uppgiften på Ljudmila Alexejeva. Nedsjunken i sitt soffhörn bara fnös hon och förklarade att en dam inte kysser en man på handen.
– Jag har aldrig någonsin kysst en man på handen. En man kan jag kyssa på kinden eller på munnen, men aldrig på handen. En man får kyssa en dam på handen, men inte omvänt, undervisade Ljudmila Alexejeva ur den konventionella etikettkoden.
Fotot som uppgavs visa att Ljudmila Alexejeva kysste Putins hand avfärdade hon som ett illvilligt montage.
Jag satt mitt emot Ljudmila Alexejeva i samma fåtölj som Putin. Ljudmila Alexejeva demonstrerade hur hon greppat Putins båda händer och hälsat honom på samma sätt som hon hälsade mig.
DN:s utomordentliga Moskva-korrespondent Anna-Lena Laurén skrev att vilken rysk människorättsaktivist som helst hade komprometterats av ett foto på Putins champagneuppvaktning, men inte Alexejeva. ”Bredvid henne krympte Putin”, avrundade Anna-Lena Laurén.