Journalisten Peter Larsson bloggar här om presidentvalet i Tjeckien.
27/1
Valdag 4
Om en timma stänger vallokalerna efter den avgörande omgången av det tjeckiska presidentvalet. Det är mycket som står på spel. Konfliktlinjerna skär igenom hela samhället ända ned till familjer och vänskaper. Eftersom valet är ett ställföreträdande val – presidentämbetet är i huvudsak ceremoniellt, även om ett folkligt mandat ger ett visst manöverutrymme – är det andra, mera av metafrågeställningar, som ligger bakom ilskan och konflikterna.
För att något förstå vad som ligger bakom dessa konvulsioner är det bra att titta på tjeckers självförståelse och vilka föreställningar som denna självförståelse bygger på.
Tjeckien är en ung nation; den nuvarande statsbildningen är bara hundra år, en stat som är sprungen ur en stat som idag inte finns längre (en av de paradoxer som konstituerar begreppet Centraleuropa). Den idag gällande nationella självbilden skapades under 1800-talet. Det bärande elementet var att statsbildningen funnits sedan 900-talet. (Centrala begrepp är Nation, tradition och historia.) Nationen sågs/ses som ett subjekt och lever sitt liv i motgång och medgång. Detta hotas endast av utifrån kommande krafter, men när nationen har samlat sig och bekämpat dessa krafter fortsätter den sin vandring. Så har man enligt denna syn frigjort sig från det österrikiska förtrycket, den nazistiska ockupationen och det kommunistiska barbariet. Detta brukar sammanfattas i frasen ”Den politiska erfarenheten” och teoretiskt förankras i föreställningen om diskontinuitet. Nationen må bestå av individer med lägre kulturell och moralisk halt, men Nationen står över sådant, den finns och dess främsta egenskap är dess ”Kulturnost”. Den som får ansvar för att leda nationen bör alltså uttrycka och företräda nationens ”kulturnost”.
Den nu sittande presidenten har enligt hälften av befolkningen brutit mot denna självförståelse och på detta sätt satt nationens moraliska existens på spel. Den andra halvan anser att detta är ointressant då han försvarar nationen mot de krafter som hotar nationens fysiska existens.
24/1
Kanariefågeln gör allt för att behålla modet uppe!
Omgång 2 i det tjeckiska presidentvalet 26-27 januari.
På fredag och lördag avgörs vem som kommer att bli Tjeckiens nästa president. Striden står mellan den sittande presidenten Milos Zeman och Jiři Drahoš.
Valet är inte bara ett val om vilken politisk kultur som kommer att råda framöver, det är samtidigt ett val som kommer att visa upp tillståndet i landet. 1989 innebar en förändring av historiska mått, men nu har det gått 29 år och många av de problem som den kommunistiska makten lämnade efter sig har aldrig blivit lösta och nya har kommit till. Trots att Tjeckien är en framgångshistoria med rekordlåg arbetslöshet och en genomsnittlig tillväxt på 5% ökar klasskillnaderna. Arbetsvillkor och löner för de sämst ställda är urusla. Minst en miljon människor, som förstås är de fattigaste, är skyldiga enorma summor som hänsynslösa exekutorer driver in med ockerräntor. Känslan av att inte få ta del av denna framgång är en stark kraft, ressentimentet mot de mer besuttna är omfattande och utbrett, inte minst i de områden som sedan andra världskrigets slut varit de mest utsatta. Efter kriget var de områden som bebotts av tysktalande nära nog tomma, dit lockades eller tvångsomplacerade miljontals människor. Dessa områden blev också centrum för kommunisternas forcerade industripolitik med en omfattande rovdrift på människor och natur. Den kommunistiska maktens förvridna syn på moral och makt skapade de ett nära nog laglöst område. Med de tvångsförflyttade romerna byggde man också in en etnisk och social konflikt som kunde utnyttjas för att vända uppmärksamheten åt ett annat håll än de problem som var roten till förfallet. Nu befinner sig dessa områden i ett sorgligt tillstånd, hög arbetslöshet, kort levnadsålder, rostande fabriker och en förstörd natur. Det är i mycket hög omfattning dessa människor som röstar på Zeman.
Nu handlar inte presidentvalet om vad som politiker skall göra, den tjeckiske presidenten besitter ytterst begränsade maktbefogenheter. Det handlar mer om ställföreträdande frågor. De knappa två veckor som gått sedan den första omgången visat upp i vilket sorgligt tillstånd det politiska livet i Tjeckien befinner sig i, och vilken i grunden stor roll dessa metafrågor spelar.
Den sittande presidenten har underblåst en rädsla för utlänningar och inte minst mot islam. Med en befolkning på knappt 10,5 miljoner är ca 11 000 muslimer så de är en nullitet, ändå är skräcken högst påtaglig och är något som får genomsyra varje samtal. Så även gårdagens första tv-debatt mellan de två kandidaterna. President Zeman har inte deltagit i någon valkampanj fram till andra omgången. Istället har den skötts av hans ”vänner” som inte sparat någon möda på utmåla motståndaren i de svartaste färger, ingen lögn har varit för obetydlig för att kunna använda sig av. Huvudingredienserna i detta är att Drahoš förespråkar öppna gränser och obegränsat flyktingmottagande, att han är landsförrädare och vill göra Tjeckien till en del av Tyskland, att han accepterar EU:s kvotkrav, att han är hemlig medlem i Romklubben, som vill införa en världsregering och att han är frimurare som samarbetar med judarna. Istället är det så att Drahoš är för EU:s yttre gränsskydd och är emot EU:s kvoter och i allmänhet är en ganska konservativ person. Zemans ”vänner” har nära band till Ryssland och Kina och samarbetar med ryska trollfabriker som inte sparat någon möda på att underblåsa hatet mot ”mainstream” media och intellektuella och konstnärliga utövare som sägs vilja sälja ut landet till dess ”fiender”.
Presidentvalet utspelar sig också mot en pågående regeringskris. Valets segrare Andrej Babis (fd StB-agenten Bures) förlorade först en förtroendeomröstning i parlamentet och sedan fråntogs han sin parlamentariska immunitet. Han anklagas för att ha tillvällat sig stora EU-bidrag för bygga ett konferenscentrum som är föremål för en polisundersökning. Den expeditionsministär som Babis leder lämnade i dag in sin avskedsansökan till presidenten; i samband med detta lovade presidenten att om han vinner valet kommer han ge Babis en ny chans att bilda regering och att han kommer stödja den även om den inte uppnår de 101 röster som krävs (parlamentet har 200 platser, Babis parti ANO har 78 platser).
Eftersom detta är Tjeckien så har Zemans propaganda inget med verkligheten att göra, Jiři Drahoš är en färglös kemiprofessor, som i gårdagens tv debatt visade att han ”inte går igenom rutan”! Han har gått till val på två frågor; att återupprätta respekten för presidentämbetet genom att återskänka något av dess förlorade anständighet och för att varna för Putin (och Kina) och deras ökande inflytande. I det fall Zeman skulle vinna kommer det med säkerhet innebära ett allt mer autokratiskt och samtidigt nihilistiskt samhällsklimat.
Om Drahoš skulle segra så har han och hans väljarbas att ta hänsyn till att det finns minst två miljoner fortsatt arga och missnöjda medborgare.
14/1
Kanariefågeln kippar efter luft.
Första omgången av det tjeckiska presidentvalet gav det förväntade utfallet. Konfliktlinjen är fortfarande mellan stad och land, mellan fattig och rik, men också mellan öst och väst. Det fanns dock en del positiva saker att ta fasta på. Den sittande presidenten vann i alla län, utom i Prag. Han skördade sina största framgångar i de fattigaste, som samtidigt har varit kommunisternas starkaste fästen. (Fyra av 14 län.) En mer närsynt analys visar dock att hans försprång inte är speciellt stort i övriga län. En annan faktor är att alla kandidater gick första hand till val på en anti-Zeman plattform och i andra hand på vad de själva ville göra!
Nu väntar fjorton dagar av smuts, politiska lögner och skräckpropaganda. Huvudlinjen kommer att vara att Zeman inte faller undan för EU:s olika diktat, inte heller tillåter att en muslimsk flodvåg väller in över landet, något som istället tillskrivs Drahoš. Det tyska kortet, d v s undfallenhet för den eviga fienden, har redan spelats ut där Drahoš utpekats som landsförrädare och någon som vill omvandla Tjeckien till ett protektorat, likt det nazistiska Böhmen-Mähren 1939-1945.
Förmodligen är Zeman nära sitt maximum av potentiella väljare under förutsättning att inte kommunisterna, den xenofobiske Okamura och StB-agenten Babis/Bures aktivt uppmanar sina partier och väljare att rösta på Zeman, något som skulle tillföra ytterligare röster till Zeman. (Deltagandet i presidentvalet 2018 var i princip detsamma som 2013; det var också detsamma som i det senaste parlamentsvalet 2017 – vid presidentvalet 2013 sjönk deltagarantalet i den andra omgången.)
Svagheten hos antizeman-koalitionen ligger i att de var för sig och tillsammans representerar bara sig själva utan stöd i partier. Drahoš har visserligen ett aktivt stöd från det katolska KDU-CSL, och jag förväntar mig förstås att något troll hos Zeman kommer att använda sig av det. Det brukar vanligtvis kombineras med påstående om att vilja vara undfallande för Österrike och Vatikanen. I övrigt består antizemankoalitionen av en mängd disparata individer och grupper. Om de kan behålla denna känsla att Zeman måste bort finns en chans. En känsla som manifesterade sig i de 60% av de avgivna rösterna för motkandidaterna, mot Zemans knappa 38%. Det finns därför en uppenbar möjlighet att Drahoš vinner andra omgången.
Tjeckien befinner sig i en Dzurinda-Meciarliknande situation. (1998 lyckades Mikuláš Dzurinda att ena den slovakiska demokratiska oppositionen och besegra Vladimir Meciar efter hans sex år av vanstyre, vilket krossade myten om Meciar som den som inte kan besegras.) Nu har Drahos och oppositionen mot Zemans rasism och beundran för Putin chansen att göra något liknande och besegra den till synes lika oövervinnlige Zeman.
Addendum: Jag hyser dock en stor oro, det av två skäl: omfattningen av och innehållet i Zemans skitstorm mot Drahoš. Zeman kommer att utnyttja varje möjlighet att utmåla sig som den som försvarar Tjeckien mot dess ”fiender” och tillåta sig varje lögn och nedrighet för att komma åt Drahoš. Det andra skälet är den totala nihilismen i synen på politik och politiker vilket gör valutgången svår att förutse.
13/1
De slutliga siffrorna:
12/1
Kanariefågeln flaxar oroligt men har lovat att sätta sig på pinnen från klockan 14.00.
Presidentvalkampanjen avslutades i går med en obligatorisk tv-sänd debatt. På podiet satt åtta kandidater, den nionde satt hemma på Borgen. Debatten följdes av några miljoner, det finns ca 8,5 miljoner röstberättigade.
Det tjeckiska presidentskapet är huvudsakligen ceremoniellt, dock har ämbetet som statsöverhuvud en del i det konstitutionella regelverket rätt att inlägga veto mot lagförslag, benådningsrätt, viss utnämningsrätt och har rätt att föreslå och godkänna regeringsbildare. Ämbetet är istället omvärvt av föreställningen om den upphöjde regenten. Den sittande presidenten har brutit mot detta med sina grova och plumpa uttalanden; han har också i kraft av sitt mandat, att ha blivit vald direkt av folket, försökt utöka makten för ämbetet. (Det är förstås en historisk myt att de tidigare demokratiskt tillsatta presidenterna inte lade sig parti- och dagspolitiken.)
Vad gäller då detta val? Förutom ämbetets yta och innehåll finns förstås en rad frågor som dominerat tjeckisk debatt de senaste fem åren: flyktingströmmarna, det upplevda hotet från islam, relationen till Putins Ryssland, Kina, Euron och medlemskapen i EU och Nato.
Konfliktlinjen kan sammanfattas med en gammal metafor i tjeckisk kultur och politik: På vilken sida av bron står den tjeckiska nationen.
Det finns nio kandidater, två av dem representerar den yttersta högern: Petr Hannig är antisemit och kan väl närmast jämföras med Svenskarnas Parti, Jiri Hynek är den tjeckiska varianten av AfD. De kommer som högst få någon procent. Vratislav Kulhanek är tidigare chef för Skoda, han är också den äldste av kandidaterna, en allmänt sympatisk person, ett slags kandidat för storfinansen, dock utan någon reell chans än att få någon eller några procent.
Jiri Drahos, en någon grå akademiker utan några kantigheter, antas gå till andra omgången, han har dock i motsats till de andra pekat ut Zemans inställsamhet mot Putin som det stora hotet. Drahos framställer sig också som den som skall återger ämbetet dess upphöjda position. Michal Horacek tonar fram som en trevlig prick, men är fläckad av sitt rykte av oklara ekonomiska affärer som tidigare ägare av en Tjeckiens största vadslagningsfirmor. Petr Fischer är diplomat och rådgivare till Václav Havel, han kom dock in sent och har sitt stöd framförallt i de bildade övre skikten. Han är nog den stora förloraren i tv-debatten då han överbetonade EU. Medlemskapet har i mycket blivit en till en konflikt då det framställts att EU utfärdar diktat, en uppfattning som odlats av nationalistiska kretsar och underblåsts av Putins desinformationskampanj. Den yngste kandidaten är Marek Hilner, läkare och en allmänt humanistisk person. Förmodligen en stark kandidat vid nästa presidentval. Mirek Topolanek, fd partiledare för den tjeckiska högern. Mellan 2006/2009 var han också premiärminister. Han är starkt förknippad med neoliberalismen från början av 2000-talet, men också för oklara penningtransaktioner och samröre med Putinryssland. Han är den överlägset mest erfarne politikern. Han framställer sig som tryggheten och som en som vet hur han skall sköta ämbetet. Topolanek kan bli den första omgångens överraskning. Tjeckisk politik är inte alltid så enkel att förutse. Alla utom de två kandidaterna från den yttersta högern kommer troligtvis uttala sig sitt stöd för den kandidat som kommer tvåa inför den den avgörande omgången.
Översta raden från vänster: Jiri Drahos, Milos Zeman, Petr Hannig. Mellersta raden från vänster: Michal Horacek, Pavel Fischer, Marek Hilner. Nedre raden från vänster: Mirek Topolanek, Jiri Hynek, Vratislav Kulhanek.
11/1
Kanariefågeln har hostat hela dagen.
Det har varit ett intensivt dygn. Under gårdagen var tanken att parlamentet skulle rösta om man har förtroende för den sittande expeditionsministären ledd av PM Babis. Nu ägnade man större delen av dagen åt att se till man inte fick till ett fungerande utskott som sköter frågor om ledamöternas immunitet. I centrum för detta står PM Babis som är misstänkt att utnyttja EU-bidrag för att bygga ett konferenscentrum. Delar av oppositionen vill lyfta hans parlamentariska immunitet. EU:s kontrollorgan OLAF har publicerat em revisionsrapport som slår fast att det förekommit oegentligheter. Flera partier har deklarerat att de inte kan ge sitt förtroende för en regering som leds av en brottsmisstänkt. Allt slutade med att förtroendeomröstningen sköts upp till efter första omgången av presidentvalet. Den sittande presidenten besökte parlamentet för att formellt ta farväl, istället passade han på att åter valtala samt uttala sitt stöd för PM Babis och lovade att han skulle tillåta Babis att söka stöd i parlamentet en andra gång, vilket är ytterst tveksamt sett utifrån vad konstitutionen stipulerar.
Som av en tillfällighet meddelade i dag PM Babis att han stöder Zemans kandidatur och avser att lägga sin röst på den sittande presidenten.
10/1
I dag vilar Kanariefågeln upp sig!
I dag hade jag tänkt att jag något informativt skulle skriva några rader och presentera de nio kandidaterna och kanske något om vilka som stöder dem. Denna plan får stå tillbaka då presidenten höll ett ”valtal” i går. När den sittande presidenten kungjorde sin kandidatur deklarerade att han inte tänkte driva någon kampanj eller delta i debatter med andra kandidater. Istället har hans ”vänner” slösat 17 miljoner kc på tv-spots och billboards. Samtidigt har presidenten använt sitt ämbete för att driva kampanj. I samband med invigningen av en utställning igår för att uppmärksamma att det är hundra år sedan Tjeckoslovakien bildades så tog han tillfället i akt att använda historien för eget bruk. Han kritiserade de ministrar som frivilligt avgick 1948 och beskrev dem som idioter som på detta sätt beredde vägen för kommunisternas maktövertagande vilket gjorde det möjligt för kommunisterna att hävda att de tog makten på ett konstitutionellt sätt. Sedan fick Dubček en släng av sleven och blev kallad svag och undfallande mot ockupanten 1968. Han avslutade sin historielektion med att säga att det inte var Charta 77 som såg till systemet kollapsade. Istället var det Gorbatjovs förtjänst att Imperiet föll. Han knöt sedan samman dessa exempel ur historien för att visa att när tokiga, svaga och lögnaktiga individer hade ett inflytande gick det illa. Men eftersom sådana individer inte längre har något inflytande har den Tjeckiska republiken kunnat existerat tjugofem år i högönsklig välmåga. Han avslutade sin historiegenomgång med att säga att det enda som nu kan hota oss är vår egen dumhet som att ta hit folk som inte hör hemma här. Däremot undvek han nogsamt det år och de händelser som var det direkta upphovet till vad som sedan följde.
PS! I går meddelade ett läkarkonsilium , bestående av läkare som han själv valt ut, att den sittande presidenten är frisk som en nötkärna, nej de sade inte så, de sade att han var frisk som en rödbeta!
9/1
Kanariefågeln verkar ha piggnat till:
Dagens två nyheter är dels att presidentkandidaterna har fram till midnatt på sig att offentliggöra hur mycket och från vem man tagit emot bidrag. Alla vet vilka oligarker som stödjer vem, nu väntar vi på summorna. En liten detalj – Michal Horacek har så mycket pengar att han finansierar den själv.
Den andra ”nyheten” är att den sittande presidenten kommer att vinna första omgången med Jiri Drahos på andra plats. Jiri Drahos tillmäts stora chanser att besegra den sittande presidenten i andra omgången. Allt enligt de opinionsundersökningar som publicerades i går, som för övrigt var de sista innan valet. Fortsättning följer.
8/1
Kanariefågeln verkar flämta!
Det mest uppseendeväckande idag är att den sittande presidenten meddelar att han inte kommer att stödja någon av de kandidater som går vidare till den avgörande omgången om han själv inte skulle göra det!
Nu är sannolikheten försvinnande liten att han skulle slås ut i första omgången. Syftet med detta på ytan meningslösa uttalande är att spela på känslan av att ”vi vet vad har, och utan mig blir det kaos”.
7/1 2018
Om fyra dagar är det första omgången i det tjeckiska presidentvalet; eftersom svenska medier har ett ytterst svalt för att inte säga ett obefintligt intresse av vad som händer i Centraleuropa så får ni istället följa mina rapporter här istället.
Det stundande valet kan närmast karaktäriseras som ”kanariefågeln i gruvan”: kommer den överleva eller ej?! Utfallet kommer under alla omständigheter sätta tonen för de efterföljande valen runt om i Europa under detta år.
Här en första rapport om desinformation under december 2017:
http://www.pssi.cz/download/docs/518_the-analysis-december-2017.pdf