I morgon den 12 februari är det presidentval i Turkmenistan. Det blir det tredje valet för den nuvarande presidenten Gurbanguly Berdimuhamedow*. Första valet var i februari 2007, strax efter att den första presidenten Saparmyrat Nyyazow, som kallade sig för ”Türkmenbaşy – fader för alla turkmener”, hade dött. Då vann Berdimuhamedow, som var statsminister och den före detta presidentens tandläkare – över de andra fem kandidaterna med 89 % av rösterna.
7 mot 1
Valet 2012 var Berdimuhamedow självsäker, han hade samlat kraft och bytt namn på landets utvecklingsprogram som hans företrädare kallat för ”Det 21 århundradets guldera för turkmener!” till sitt eget koncept – ”Turkmensk renässans!” Han mötte sju andra kandidater i valet. De sju lyckades inte tillsammans samla 3% av väljarnas röster.
Nu har ”huvudkandidaten” Berdimuhamedow åtta opponenter. Den politiska oppositionen som verkar utomlands hade föreslagit sin egen kandidat till valet men i Aşgabat ignorerade valkommittén det förslaget.
Ska man förvänta sig något oväntat i det här valet?
Det tror inte ordförande för det turkmenska oppositionella Republikanska partiet som baseras i Wien, Nurmuhammet Hanamow. Han påstår att alla ”konkurrenter” fått personligt godkännande av president Berdimuhamedow.
”Det skiljer sig inte på något sätt i jämförelse med de två andra valen. Bara lite fler kandidater. Det finns en standard för presidentens administration: det ska vara en kandidat från varje län och kandidater från alla partier som finns. Nu fins det tre. Det Demokratiska partiet där Berdimuhamedow är ordförande, Unionen för Industrin och Landspartiet”, säger Nurmuhammet Hanamow.
Han påpekar att kandidaterna inte väljs i val inom partierna, som i andra länder.
Osynliga konkurrenter
Kandidaterna är inte kända av det turkmenska folket, ingen av dem har spelat någon roll på den politiska arenan i landet. De är tjänstemän på mellannivå: en direktör för en kemisk fabrik, en chef för en bankstyrelse, en direktör för en oljefabrik.
Det som spelar roll när presidentens administration godkänner en person som ”kandidat” i presidentvalet är osynlighet och lojalitet till presidenten. Det som är märkligt är att de kandidaterna inte röstar på sig själva utan på Berdimuhamedow.
Valkampanj med ”övertoner”
Vad gäller kampen mellan kandidaterna, så fanns det ingen sådan i Turkmenistan i de två valen 2007 och 2012. Då hade kandidaterna inte valhuvudkontor, inga presidentprogram, det saknades offentliga debatter och kandidaterna drev inga valkampanjer.
De program som kandidaterna har brukar ofta handla om en utvecklingsplan i den sektor där kandidaterna själva jobbar.
Programmen innehåller inte kritik av den nuvarande presidentens politik och tar inte upp de sociala och ekonomiska problem som finns. Men i alla kandidaters program poängteras det hur enormt Turkmenistan utvecklats ekonomiskt och politiskt de senaste 25 år – det vill säga under före detta presidenten Nyyazows tid och ”huvudkandidaten” Berdimuhamedows tid som president.
President Berdimuhamedow själv ”tackade nej” till tv-sändningstid till förmån för andra kandidater till presidentposten. Men i praktiken rapporterar turkmensk tv dagligen om alla möjliga arbetsmöten som presidenten har.
Han träffar arbetare i fabriker, militärer, idrottare, studenter. Alla välkomnar honom med eldiga tal, blommor, danser och sånger. Berdimuhamedow ger presenter till dem: herdar får en tv, fabriksarbetare en gratis resa på semester till hotell vid Kaspiska havet och kvinnor lovas gåvor på 8 mars. För att vara tacksamma, lovar de att ge honom sina röster.
Ingen tidning i Turkmenistan låter bli att dekorera framsidan med ett porträtt av den nuvarande presidenten varje dag under valkampanjen.
”Kära presidenten”
Enligt vittnesmål från studenter vid universitet i Aşgabat som är från andra orter och bor i studenthus, är de förbjudna att åka hem den helgen då valdagen infaller. De kommer att rösta i vallokaler som tillhör deras tillfälliga bostad i huvudstaden. Valarbetare har genomfört möten med studenter, där de betonar att valdeltagandet ska vara 100% och organiserat. En av lärarna på det turkmenska statliga universitetet, förklarade för eleverna var deras vallokal finns, samt sa bokstavligen: ”Där kommer vi att rösta på vår kära president!”.
Nästan samma situation gäller på de statsägda företagen, med planerade möten med medarbetarna om valet. Chefer för vissa statliga institutioner, har sagt helt öppet till sina anställda att ”det finns ingen värdigare kandidat än den nuvarande presidenten”. Turkmenska regeringen jobbar hårt och agiterar inte bara mot dem som bor i Turkmenistan, men också mot medborgare som vistas utomlands. Så, vissa turkmenska medborgare som bor i Turkiet, har kallats till valet av de anställda på turkmenska konsulatet.
En kvinna som bor i Istanbul, blev uppringd av en ung man, han bjöd henne att komma till vallokalen på konsulatet som han sa ”för att rösta på vår president” och bad henne att framföra inbjudan till andra turkmener som bor i Istanbul.
Intresset finns inte
Vallokaler för dem som vill rösta i förväg är redan öppna i hela landet. Varje lokal är dekorerad med porträtt av Gurbanguly Berdimuhamedow: på hästryggen, på tribunen, på traktorn, med familjen.
Men trots myndigheternas propaganda finns inget intresse för valet bland befolkningen. I synnerhet bland medborgarna i Turkmenistan, som NGO-aktivisterna har haft möjlighet att prata med, sade många att de inte kommer att rösta, eftersom de är säkra på att resultatet är förutbestämt till förmån för ”huvudkandidaten”.
* Turkmenska språket har, liksom andra språk i Centralasien, skrivits på flera olika sätt sedan början av 1900-talet. Först användes arabiskt alfabet, sedan latinskt under 1920-talets sovjetiska läskunnighetskampanjer, så kyrilliskt från 1940-talet. Det nuvarande officiella latinska, som används här, infördes efter självständigheten. Ofta ser man också på svenska en variant som translittererats från rysk kyrilliska: Saparmurat Nijazov, Turkmenbasji, Gurbanguly Berdymuchamedov. Huvudstaden Aşgabat skrivs Ashgabat av svenska UD.