Under början av 1600-talet, när svenskarna härskade i Novgorod, blev nationerna närmare bekanta. Svenskarna försökte med klent resultat sprida Luthers lära i Ryssland, men de båda länderna hade en del gemensamt bl a. genom att de betraktade påven och katolicismen som fiende. Detta medverkade till att svenskarna till sist erkände att den ryskortodoxa kyrkan var att betrakta som kristen.
När Peter den Store i sin ungdom gjorde sin långa europeiska resa, den som kallas ”Den stora ambassaden”, var hans första anhalt Riga, som på den tiden tillhörde Sverige. Senare, under ”Det stora nordiska kriget”, kom Peter att hämta inspiration till flera av sina reformer just från Sverige. Och det togs så många svenska krigsfångar att de kom att utgöra den största utländska folkgruppen efter tyskarna i Nemetskaja sloboda, ung: ”Tyska stadsdelen” i Moskva. Svenskarna kom också att näst tyskarna bli de främsta kännarna av det ryska imperiet.
De här kontakterna ledde till ett par ryska ordspråk, där det mest kända är: ”Han dog, som en svensk vid Poltava”. Efter napoleontiden skrev många svenska poeter nidverser och förklenande sånger om Ryssland, vilket uppmuntrades av de revanschsugna makthavarna. Något liknande skedde inte i Ryssland, man förhöll sig mer positiv till Sverige, men på 1800-talet minskade intresset för vårt land och efter Pusjkin försvinner svenska figurer ur rysk litteratur för att återkomma först i början av 1900-talet. Senare har ju ryssarna i Sverige oftast betraktas negativt, den tidigare nämnda rysskräcken var ett levande begrepp, medan Sverige i Ryssland under de sista århundradena snarast alltså haft en positiv klang.
Flera bruksföremål har satt spår i det ryska språket: ”svenska stickor” = säkerhetständstickor, ”svensk vägg” = ribbstol, ”svensk nyckel” = skiftnyckel, ”svenskt bord” = smörgåsbord. Under andra halvan av 1900-talet kom Sverige att betraktas som ett land där frigjord syn på sex var något typiskt: ”svensk familj” = storfamilj och ”svensk trojka” = samlag med tre inblandade.
Skandinaviska fynd på det gamla Rysslands territorium har gjorts på ett mycket vidsträckt område. De tidigaste har hittats i Staraja Ladoga (vid Ladogasjön) och hänför sig till slutet av 700-talet. En särskild plats när det gäller fynd från vikingatiden intar platsen Gnezdova vid Dnepr nära Smolensk: minst en fjärdedel av dess invånare var en period personer från Skandinavien. På en ö i Dneprs mynning har man hittat den enda runstenen i Östeuropa. Den restes av en skandinavisk krigare till minne av en kamrat som dött på färden. De vikingar som blev kvar i Ryssland ”russifierades” oftast snabbt.
Listan över de ryska sändebud som deltog vid fördraget med Bysans 944 innehöll 76 namn, varav 56 skandinaviska, därav 21 av de 26 köpmän som var med i egenskap av vittnen. Sannolikt var de tillfälligt i Ryssland.
Svenska förnamn fick ryska former, ex: Helga -> Olga, Ingvar -> Igor, Gudleifr -> Gleb, men bara sju av de skandinaviska namnen hade kommit till Ryssland får att stanna.