Det talas nu allt oftare om Aleksandr Dugin. Hans eurasiska imperietanke har satt viss prägel på Putins politik. Hans nära samarbete med västeuropeisk högerpopulism och nynazism har föregått Kremls nyorientering i samma riktning. Hans extremism har nästan blivit mainstream i ett prefascistiskt Ryssland.
(källa: golovinfond.ru)
Som jag tidigare har berättat, skolades Dugin 1980, vid bara 18 års ålder, in i en underjordisk ”Svart SS-Orden”. Ledaren för denna sekt, Jevgenij Golovin (1938-2010), är måhända värd en presentation. Han tycks ha format den Dugin vi känner.
Jag minns Golovin redan från 1970-talet som en återkommande svensk litteraturpresentatör i tidskriften ”Voprosy literatury”. Han skrev med förkärlek om metafysiska poeter som Pär Lagerkvist, Harry Martinson och Tomas Tranströmer. Han uppvisade samtidigt en viss bredd: han kunde i antologiform översätta så olika namn som Erik Blomberg, Olof Lagercrantz och Lars Forssell. Man slogs av att han påfallande ofta i sina essäer betonade det svenska vikingablodet, vår kulturs förankring i runor och hedniska riter.
Parallellt med den fortsatta offentliga rollen anförde Golovin under ett decennium (tills Sovjetunionen rasade ihop) sin hemliga SS-krets, med hårda initiationsregler och krav på reservationslös underkastelse. Efter Himmlers förebild hade han utnämnt sig själv till ”Reichsführer”. Hans proselyter hälsade Solen med framsträckta armar, skrek ”Heil Hitler!” och skrålade hans nazihymner som framför allt excellerade i judehat.
Ledarkulten tycks ha varit själva grunden för ordensgemenskapen. Samme Dugin som nu menar att Europa har gått ner sig i ett homosexuellt träsk vittnar om en ”galen och desperat kärlek” till sin Mästare – som gav honom tillgång till det mest förbjudna i Brezjnevlandet: René Guénon, Ernst Jünger, Julius Evola och Carl Schmitt. Allra viktigast var uppenbarligen den italienske fascisten Evola som förespråkade nyhedendom och övermänniskokult; det låg i linje med Waffen-SS roll av nazistisk elitkår med medeltidsförankring och särskilda befogenheter som folkutrotare. Inte för intet var det Evola som skrev förordet till den italienska översättningen av ”Sions Vises Protokoll”.
Golovin framstod uttryckligen i Dugins ögon som en rysk Evola. Hans förakt för ”Sovjetboskapen” ska ha varit totalt. Kristen barmhärtighet avfärdade han med hjälp av Nietzschecitat som nonsens. Han tycktes röra sig i andra världar, skriver Dugin: han var ”olympisk”, ”gudomlig”, ”sakral”. Den verkliga ”genialiteten” fanns i sättet han talade på: en lågmält effektiv, närmast hypnotisk diktion.
Golovin gällde också för att vara specialist på gotik och science fiction. Så småningom författade han låttexter till rockgrupper. Han hade en gång tillhört en sluten Moskvakrets som kallat sig ”Den schizoida underjorden”. Kanske är detta den rätta benämningen på hans personlighet: schizoid.
Efter 1991 års samhällskollaps avlägsnade sig eleven något från sin lärare. Nu blev Dugin religiöst gammaltroende och Sovjetnostalgisk. Han svor att hämnas imperiets fall. Han lever förvisso ännu kvar i sin SS-dröm – samtidigt som han i dessa dagar, löjligt nog, hörs hetsa mot det ”fascistiska” Ukraina. 2011 bildade han tillsammans med den kände TV-mannen Maksim Sjevtjenko ett högerextremt samtalsforum med det kryptiska namnet ”Florian Geyer” och med flera kända samhällsdebattörer bland medlemmarna. I själva verket är det uppkallat efter Himmlers åttonde kavalleridivision.
I september far Dugin på en stor Evolakonferens i Rio de Janeiro – med hela den internationella nynazismen på plats. Den infernaliske gurun har kvar sitt postuma grepp om honom.