Medan Uzbekistans bilister står i halvmilslånga köer för att köpa bränsle och en FN-kommitté slår fast att tortyr används systematiskt i landet utspelas en såpopera inom presidentfamiljen.
Gulnara Karimova, i Sverige mest känd för sina affärer med Telia Sonera, skriver på Twitter att hon hunsas av sin mor. Enligt andra har hennes far president Islam Karimov slagit henne i ansiktet med en dossier som säkerhetstjänsten ställt samman om henne.
(foto: Torgny Hinnemo)
Hur landet styrs är så hemligt att det är straffbart att försöka ta reda på vem som äger ett företag. När en fejd inom rikets första familj delvis förs inför öppen ridå ger det en chans att förstå något om hur landet styrs.
Det ger också en tankeställare om vad som kan hända när den i dag 75-årige presidenten inte längre kan styra landet. Uzbekistan har en nyckelroll i centralasiatisk politik. Det är den folkrikaste staten i det väldiga Centralasien. Landet ligger mitt i regionen, det vill säga är det enda som har gräns mot alla de fyra andra. Och det finns betydande uzbekiska minoriteter i såväl Kazakstan och Kirgizistan som i Tadzjikistan och Turkmenistan. Grannar som noga följer utvecklingen är dessutom Ryssland, Kina, Iran,
Afghanistan, Pakistan och Indien.
I hela det forna Sovjet används politisk makt för att gynna makthavarnas och deras lierades privata affärer. Uzbekistan är ett av de länder där det dessutom ses som självklart att briljera med sin makt och rikedom. Den i dag 41-åriga Gulnara är ett barn av denna kultur men också de drömmar som blommade upp hos många ungdomar när Sovjetunionens siste president Michail Gorbatjov öppnade dörrarna mot omvärlden. Hon tycker om att stå i fokus och har då och då genom åren klivit upp på någon klubbscen i Tasjkent, har givit ut musik och poserat som romantiskt skönhetsideal i bland annat sina egna publikationer.
Gulnara har liksom andra inom eliten stulit både från staten och enskilda affärsmän. En del av inkomsterna har hon använt inom en välgörenhetsstiftelse som bland annat ägnar sig åt sjukvård för kvinnor och att uppmuntra begåvade barn. Hon berömmer sig av att på det viset stötta hundratusentals människor. Det går inte att undvika att ibland jämföra henne med Marie Antoinette eller Elena Ceaușescu, hustrun till Rumäniens diktator, som försvarade sig med att paret betraktat folket som sina barn.
En bortskämd flicka förlorar lätt förmågan att förstå hur andra ser på henne. Det är svårt att på annat sätt förklara att hon hoppas på omvärldens stöd när hon på Twitter beklagar sig över att hennes mamma låtit arrestera hennes medhjälpare och anklagar förste vice premiärminister Rustam Azimov för samma sorts korruption som hon själv ägnar sig åt. Azimov anses av många vara den som har störst chans att få efterträda president Karimov.
Den som till Karimov överlämnade mappen som han påstås ha slagit sin dotter med var säkerhetstjänstens chef Rustam Inoyatov. Även om han varit en trogen vapendragare till Karimov är han en mindre sannolik efterträdare eftersom han fyller 70 nästa år. Men han är farlig om man gör sig till hans fiende, i synnerhet om han lierar sig med andra.
Säkert tycker inte pappa Islam Karimov om att hans Googoosha på Twitter har bekräftat både att det förekommer tortyr i landet och att finans- och tillika vice premiärminister Azimov är korrupt. Inte heller lär han uppskatta en del av de förföriska bilder hon låtit publicera av sig. Karimov har till och med låtit censurera scener ur gamla filmklassiker där han tycker att damerna har för lite kläder på sig. Men såvitt känt har Googoosha än så länge inte bestraffats värre än att hennes stränge pappa har stängt av TV-kanalerna som hon äger och Twitter-kontot, åtminstone för tillfället, och isolerat henne från några av dem som bistått i hennes skandalomsusade affärer.
Huruvida det är sant att presidenten slagit sin dotter är svårt att bedöma. Källan, en webbsida som tillhör en oppositionell organisation, säger sig ha fått tipset från säkerhetstjänsten. Och det förefaller faktiskt som att säkerhetstjänsten några gånger på sistone aktivt försökt sprida mindre smickrande uppgifter om Gulnara. Dessutom vet vi med säkerhet att nuvarande premiärminister Shavkat Mirziyayev under sin tid som guvernör i Samarkand kunnat ge en tjänsteman en örfil. Så det är inte främmande för kulturen.
Mycket förblir emellertid dunkelt om vad som händer i uzbekisk politik. Bristen på drivmedel i det olje- och gasproducerande Uzbekistan är ett av flera tecken på att ekonomin inte går så bra som den officiella statistiken vill låta påskina. Gasproduktionen minskar. De utländska företag som skulle kunna ställa upp med ny teknologi ser inte investeringsklimatet i Uzbekistan som särskilt lockande. Eftersom Googoosha både talar bredvid mun på Twitter och blivit föremål för svenska och andra polisers intresse i samband med bland annat Telia Sonera-affären har pappa Islam Karimov känt att han sent omsider måste börja uppfostra henne.
För en vecka sedan sparkades chefen för distributionen av landets naturgas. Hans företrädare arresterades i sin tur för tre år sen. Det har alltid varit så man försökt ta itu med ekonomiska problem i Sovjetunionen. Och Islam Karimov som har styrt landet ända sedan han blev chef för kommunistpartiet i Uzbekistan 1989 har gjort sin huvudsakliga karriär just inom landets institut för planekonomi. Enligt en norsk studie har en överväldigande majoritet av dem som leder den uzbekistanska energisektorn ingen annan utbildning än den som de fått i hemlandet.
Just därför tror många att president Karimov släppt fram Rustam Azimov till posten som chef för den ekonomiska politiken i hopp om att han ska få ordning på landets ekonomi. Azimovs familj har placerat en betydande förmögenhet i europeiska banker men har också knutit både ekonomiska och politiska kontakter i USA.
Gulnara Karimovas påhopp på Azimov på Twitter tidigare i år måste tolkas som att hennes manöverutrymme blir betydligt mindre om Azimov en dag blir president. Men vilka andra fiender än Gulnara Azimov har vet vi ju inte.