Terror hör oftast till säkerhetstjänstens arbete, i Sovjet var Dzerzjinskij, Jezjov och Beria ökända som förövare. Men de kampanjer som benämndes klasskamp i de kommunistiska länderna utmärktes också av att vanliga människor, som inte valt att delta, skulle vara med. Historikern Jan T. Gross har kallat det för att dela ut samhällets våldsmonopol till alla som vill ha.
I Estland (liksom i Lettland och Litauen, västra Ukraina och västra Vitryssland) riktades en sådan kampanj mot bönderna, den största gruppen i samhället. Före sovjetiseringen utgjorde de självägande bönderna samhällets ryggrad. De var välorganiserade och gav avgörande bidrag till exporten och det relativa välståndet. Bondepartier deltog i alla demokratiska regeringar, även den auktoritära regimen i slutet av 1930-talet byggde på deras stöd. Efter sovjetiseringen och andra världskriget var det på landsbygden som det starkaste motståndet fanns. Regimens motdrag var samma slags kollektivisering som i Sovjet 1929-32, men trots ivriga försök bildades få kollektiv. Det är bakgrunden till kampanjen mot den så kallade kulak-klassen, storbönderna eller landsbygdens exploatörer, som enligt propagandan stod i vägen för kollektiviseringen. Först skulle kulakerna drivas ut ur byarna med hjälp av särskilda skatter. I ett senare steg, som hemlighölls till en början, deporterades många av dem till särskilda bosättningar i Sibirien.
1947 fick de lokala sovjeterna i Estland uppgiften att upprätta listor över hushåll inom deras område som skulle omfattas av kulak-skatten. Regimen hade alltså beslutat att attackera en grupp, men den pekade inte ut vilka som ingick i den, det skulle invånarna göra själva. Det blev de lokala sovjeternas eller rådens uppgift att utpeka kulaker och ta ifrån dem deras jord och ägodelar, och de skulle involvera aktivister och befolkningen i stort i att utse dem. Vilka skulle man välja ut? Det var inte klart, eftersom landsbygden bestod av små och medelstora gårdar, där alla familjemedlemmar arbetade och extra arbetskraft användes vid högsäsong som mest. Skiljelinjerna föreföll omöjliga att dra, ofta utpekades t ex sovjetadministratörer som kulaker. Men inte genom angiveri som det ofta hävdas, utan i en mycket mer systematisk och byråkratisk process där man gick igenom familj för familj.
Det är detta drama som jag försöker belysa i boken The Village and the Class War (CEU Press 2013). Besluten att genomföra kampanjen var tagna på centralt håll, dem har det skrivits en hel del om. Jag ville veta hur kampanjen påverkade landsbygdsbefolkningen. Man kan följa processen i tidningar, protokoll och den dokumentation som upprättades kring dem som utsågs och dem som friades från anklagelsen att höra till kulakerna. Det var en mycket tung uppgift, som bidrog till att slå sönder sammanhållningen på landsbygden och skyndade på kollektiviseringen. Men bilden är inte enbart mörk, motviljan och det passiva motståndet var omfattande. När fysiskt våld krävdes i själva bortförandet litade man inte till den lokala befolkningen, då användes säkerhetstjänst och soldater från andra Sovjetrepubliker.
Eftersom det i stort sett saknades klasskillnader på landsbygden, kom en stor del av kampanjen i praktiken att handla om vilken ockupationsmakt man hade haft samröre med. Estland hade olagligt annekterats till Sovjet 1940-41, var del av Reichskommissariat Ostland 1941-44 och Sovjet återerövrade territoriet hösten 1944. Vad gjorde du under kriget? var en fråga som ständigt kom upp i anklagelser och diskussioner. Esterna var klämda mellan Sovjetunionen och Nazityskland, en del hade mobiliserats av tyskarna, andra av Röda armén, några ingick i de tyska nätverken under kriget, andra gömde sig i skogarna. Det låter ganska likt problematiken i Sofi Oksanens senaste bok När duvorna försvann. I mitt material fanns, liksom i hennes bok, kvinnor och män som samarbetat med nazisterna och ville undkomma genom att uppträda som Sovjetunionens främsta vänner – men mellan nattsvarta skurkar och skinande vita hjältar fanns också många nyanser av grått i en plågad och ständigt överkörd lantbefolkning.