Islam i Centralasien och Azerbajdzjan är inte som i andra muslimska länder. Den som trott något annat rekommenderas att ta del av en färsk intervjuundersökning från USA-baserade PEW Research Center om värderingar och åsikter bland muslimer i 39 länder där islam av tradition har en stark ställning.
Exempelvis vill betydligt färre muslimer i forna Sovjetunionen ha sharia som officiell lag än i Afghanistan, Pakistan, Irak, Palestina, Egypten, Tunisien, Marocko, Niger, Nigeria, Thailand, Malaysia och många andra länder.
I det forna Sovjet är stödet för sharia starkast i Kirgizistan där en tredjedel av muslimerna vill se den integrerad med den officiella lagstiftningen. Förmodligen är stödet lika stort i Uzbekistan (många av Kirgizistans muslimer är etniska uzbeker) där dock intervjuarna inte tillåtits ställa en rad politiskt känsliga frågor. I Tadzjikistan uttalar sig 27 procent av de troende för sharia, i Kazakstan 10 och i Azerbajdzjan 8 procent. I Ryssland vill hela 42 procent av de tillfrågade muslimerna att sharia blir officiell lag. (Gissningsvis är stödet för sharia ojämnt fördelat i Ryssland med det starkaste stödet i Kaukasien men svagare i exempelvis Tatarstan.)
Bortsett från i Kirgizistan (och möjligen Uzbekistan) anser de flesta som stöder sharia att lagen endast ska tillämpas bland muslimer och då först och främst inom familjerätt och egendomstvister.
Möjligheten att integrera delar av sharia med normala lagar är inte så orimliga som många föreställer sig. På 1990-talet anlitade det ryska inrikesdepartementet en professor i juridik, Leonid Sykiäinen, för att jämföra rysk lag med sharia och tjetjensk sedvanerätt. Han formulerade om viktiga delar av sharia och sedvanerätten till formella lagparagrafer. Han kom fram till att mycket i sedvanerätten stod i konflikt med rysk lag, däremot bara några få paragrafer enligt sharia. Många menar att flera brutala regler som tillämpas av religiösa domstolar i olika länder mera har sina rötter i lokal sedvanerätt än i islam.
Inom praktiskt taget hela den muslimska världen anser en majoritet av kvinnorna att de bör underordna sig makens vilja men åsikten delas bara av 51 procent av kvinnorna i Kazakstan och 58 i Azerbajdzjan. Och oavsett respekt för mannen anser de flesta kvinnor att de själva bör få bestämma om de ska bära slöja eller inte. Bortsett från i Tadzjikistan anser majoriteten av kvinnorna också att de ska ha rätt till skilsmässa från mannen.
Så här förklarade en ledande kvinnlig politiker i Tadzjikistan situationen för mig i en bakgrundsintervju för tre år sen:
– Kvinnorna sköter inte bara hushållet. Det är också vi som går till marknaden för att sälja det som producerats hemma hos oss. Därför hinner kvinnor inte ägna sig åt saker som skulle kräva att vi åker längre bort så att vi skulle tvingas övernatta någonstans. Då kan man inte ägna sig åt rikspolitik.
– Jag är troende och ber regelbundet. Jag bad min man om tillstånd att ägna mig åt politik. Han sa ja därför att vi känner varandra sen studenttiden. Han vet hurdan jag är och tror på mig.
Att Centralasiens muslimer ofta har en mindre strikt syn på religionen än i många andra länder har säkert många förklaringar. En är att religion ofta smälter ihop med lokala sedvänjor i olika delar av världen. Det räcker med att gå in i en moské i Uzbekistan eller Tadzjikistan för att se att det inte är samma islam som på många andra håll. Här bär männen ofta en svart kalott som broderats med fyra vita tupphuvuden. Tupparna, som förmodligen är ett arv från förislamsk tid, står i kontrast till principen att man inte ska avbilda levande väsen i en moské.
En annan förklaring torde vara att sufism fortfarande är en viktig del av centralasiatisk islam. I stora delar av den muslimska världen har sufismen annars trängts tillbaka. Sufierna gör inte anspråk på politisk makt. Däremot ställer de moraliska krav på människorna som i praktiken ändå kan tvinga dem till politiska ställningstaganden, exempelvis mot korruption bland politiker.
Allra störst betydelse har islam således för synen på moral. Det anser merparten av Rysslands och Centralasiens muslimer med undantag för i Kazakstan men även här är inflytandet svagare än i många andra muslimska länder. 60-70 procent av Rysslands, Azerbajdzjans och Centralasiens muslimer säger att det är omoraliskt att dricka alkohol. Andelen som accepterar abort pendlar mellan en och nio procent. Mest av allt fördöms homosexualitet medan polygami accepteras av 37 procent av Rysslands muslimer, 31 av Kirgizistans, 18 av Kazakstans, 12 av Tadzjikistans och 4 av Azerbajdzjans (i Azerbajdzjan är många shiiter).
Säkert har centralasiaternas syn på religion och etik påverkats av det europeiska utbildningssystem som infördes av de ryska erövrarna och framförallt under Sovjetperioden. Då var ju dessutom religionsutövning i huvudsak förbjuden och merparten av befolkningen har i dag bara ytliga kunskaper om sina gamla religioner. De religiösa idéer som kommer till uttryck bland många av Tjetjeniens unga i dag har exempelvis ofta inget att göra med lokala traditioner.
I synen på politik skiljer sig de muslimska staterna i det forna Sovjet i många fall från varandra. I Tadzjikistan, ett land som genomlevde ett inbördeskrig med tiotusentals döda under 1990-talet, är andelen som vill se en stark ledare lägst, 20 procent, medan 76 procent sätter demokrati främst. I Kirgizistan, ett land som 2010 drabbades av etniska motsättningar med några hundra dödsoffer, råder motsatt förhållande. Där anser 64 procent att en stark hand är viktigare än demokrati. Kirgizistan har annars ansetts vara den mest demokratiska av staterna i Centralasien. Möjligen har det att göra med att många muslimer i Kirgizistan upplever ett växande hot från extrema grupper. Var tionde muslim som besvarat enkäten i Kirgizistan säger att självmordsbombningar kan vara berättigade i vissa fall. Det är en åsikt som knappast delas av trosfränder i övriga forna Sovjetrepubliker.
Terrorism är något som två tredjedelar av Kazakstans och Kirgizistans muslimer oroar sig för medan andelen uppgår till knappt hälften i Ryssland och Tadzjikistan och är nästan försumbar i Azerbajdzjan.
En tredjedel av Tadzjikistans och Kirgizistans muslimer vill helst kunna rösta på ett islamskt parti men bara omkring tio procent i Kazakstan och Azerbajdzjan. (Bara i Tadzjikistan tillåter lagen ett religiöst parti men på grund av valfusk tillerkänns det färre röster än det får i i de allmänna valen.)
Eftersom många av de frågor som ingått i enkäten inte har fått ställas i Uzbekistan är det svårt att få en tydlig bild av hur människor tänker i det landet. Slående är dock att andelen som säger att de kan utöva sin religion fritt är klart lägre än i övriga Centralasien. Samtidigt svarar uzbekerna oftare än andra att de inte tycker om västlig populärmusik och att västerländska TV-program och filmer är skadliga för moralen.
Under andra halvan av 1990-talet och början av 2000-talet genomförde IFES några omfattande attitydundersökningar i Centralasien som också omfattade frågor om religion och moral. Frågorna där skiljer sig från PEW:s aktuella studie så pass mycket att det är svårt att spekulera om vad som har förändrats under de senaste 15 åren. Uppenbart är att nu som då har religionen ett starkare grepp om muslimerna i söder än i norr. Detta brukar förklaras med att de nomadiserande kazakerna och kirgizerna har varit svårare för mullor och den världsliga makten att kontrollera än de bofasta jordbrukarna i söder. Det förefaller dock som att det i dag finns en något större acceptans för auktoritärt styre i norr på grund av oro för utbrott av våld i samhället. Dessutom har den politiska ledningen i Uzbekistan till viss del lyckats isolera sitt land från kunskap om vad som händer i omvärlden, bland annat genom en omfattande censur.
Vid läsning av statistiken måste man hela tiden komma ihåg att procentsiffrorna inte avser andelar av hela befolkningen utan enbart av de troende muslimerna. För att förstå hur representativ statistiken är för ett helt land bör man gissningsvis dividera siffrorna för Kazakstan med cirka 4 och för Kirgizistan med 2.