Ryssland drabbas i år av ett nytt skördebakslag, troligen blir utfallet 65-70 miljoner ton spannmål. Försommarens prognoser låg på 94 mton, samma som 2011 års skörd. Med en egen förbrukning på 71-73 mton planerade man för en export på minst 20 under spannmålsåret 2012/13 (juli-juni). Uppskattningar ligger nu i intervallet 5-8 mton, men det innebär en minskning av övergångslagren. Det spekuleras kring vilken teknik den ryska ledningen skall välja för att reglera exporten till en världsmarknad med lågt allmänt utbud och höga priser. Exportförbud som 2010/11, förargligt för en nybliven WTO-medlem; eller höga exporttullar, som stryper exporten genom att göra den ekonomiskt ointressant.
Världsmarknaden
Ett gängse begrepp på världsmarknaden är ”svartahavsvete”, dvs det samlade exportutbudet från Ryssland, Ukraina och Kazakstan. Exportmarknadens tyngdpunkt är Östra Medelhavet. Svartahavsvete utgör normalt 20-25 procent av utbudet på världsmarknaden. Väderproblem och skördevariationer i de tre länderna brukar sammanfalla, så även i år. Ryssland skördar kanske 65-70 mton spannmål i stället för 94, Ukraina 45 i st. f. 57, Kazakstan 13 i st. f. 28 som förra året. Från ett år till ett annat kan alltså utbudet variera med 30-40 mton. Säsongen 2010/11 hade USA och EU goda skördar och kunde fylla luckan utan problem. Så inte i år: EU-skörden blir medelmåttig; i USA slår rekordtorkan hårt mot majsskörden, med stora prisstegringar som följd; vete kan delvis ersätta majs, och vetepriserna har följt med upp. Medias rapportering kompliceras av att de många och varierande siffrorna för det mesta sägs gälla ”vete”. Men ofta omfattar de ”all spannmål”, dvs vete plus råg, korn, havre, majs, etc, utan att vare sig skribent eller läsare är säker på vilket. Som illustration: 2011 års ryska spannmålsskörd var 94 mton, hälften var vete. I exportsiffrorna dominerar vete.
Anomalier,vad göra?
De ryska spannmålsskördarna har varierat så här:
2007 79 miljoner ton 2008 108
2009 85 2010 61 2011 94 2012 65-70 ?
Varför dessa stora variationer? a. Vädret i Ryssland har större svängningar i temperatur och nederbörd än i Västeuropa. b. Jordbruksföretagen är hårt skuldsatta och har gamla och ineffektiva maskiner och har svårt även med andra insatsvaror. Sådd och skörd blir långdragna historier vilket minskar avkastningen och ökar riskerna. Undantag är de jordbruk som tagits om hand av ryska och utländska investerare, men de utgör bara en mindre del. c. Frågetecken kring den allmänna kompetensen i jordbruksföretagen. d. Den globala uppvärmningen.
Efter 2010 års skörd talades det allmänt om en ”anomali”, den värsta torkan på 50 år. Det skulle inte hända igen. Två år senare gör det det. Men 2010 drabbades även det viktiga centrala svartajordsområdet, så inte i år. I år är torkskadorna koncentrerade till Nedre Volga, Sibirien (och Kazakstan). Bakslagen i Krasnodar-Stavropol berodde mest på att mycket höstvete frös bort under vintern, på det kom sommarens regnande.
Efter 2010 följde analyser och förslag till hur jordbruket skulle göras mindre känsligt för yttre påfrestningar, bland dem
– Återgång till bättre växtföljder. De senaste 20 åren har inneburit att man odlat för mycket vete, en vara som alltid kan säljas. Denna monokultur har ökat trycket av växtsjukdomar och skadegörare, pressat ner avkastningsnivårena och ökat riskerna.
– Rehabilitering av bevattnings- och dräneringssystem, där sådana finns.
– Stöd till maskininvesteringar (leasing, etc) och billiga krediter för att klara jordbrukens likviditet under svåra år.
– Subventionerade priser för bränsle och mineralgödsel.
– På lång sikt: flytta jordbrukets tyngdpunkt norrut. Fastän de bästa jordarna finns i söder, är det i norr som vattnet finns, och den globala uppvärmningen kommer efter hand att tvinga fram en sådan utveckling. Denna diskussion inleddes redan på nittiotalet inom Ryska Lantbrukskademin, men har inte fått några följder i praktiken.
Skördeprognoser och beslutsfattande
Sommaren 2010 började som i år med optimistiska prognoser. Ryssland var redo att permanenta sin roll som pålitlig spannmålsexportör och tung aktör på världsmarknaden. Sedan slog hettan och torkan till och prognoserna skrevs ner i små steg. Lugnande uttalanden gjordes: både inhemsk försörjning och export skulle klaras utan problem. Jordbruksministeriets rapportsystem utifrån län och autonoma republiker etc . kom på efterkälken, andra statistikproducenter likaså. En efter hand allt starkare oförmåga och ovilja att acceptera dåliga nyheter blev också en faktor. De som slog larm om skördekatastrofen var forskare på en kedja av växtförädlingsinstitut. När de och deras budskap lyckades få tillträde till den högsta beslutsnivån och dåvarande premiärministern snabbt insåg de politiska följderna av galopperande livsmedelspriser, sen gick det fort. Exportförbud för spannmål och mjöl infördes. Därmed stängdes en låg/måttlig/önskvärd prisnivå inne på den ryska marknaden, som skärmades av från den höga internationella prisnivån. Myntets andra sida var att ett antal spannmålsfirmor gick i konkurs, och jordbruken hindrades från att tjäna de pengar som skulle gett dem möjlighet att byta ut sina 20 år gamla tröskor och traktorer.
Fastän ingen ansvarig kan ha glömt läxan från 2010 års hantering av skördeprognoser, så är förnekelse ett inslag även i år. Man skall förstås inte kasta yxan i sjön, och man skall inte sprida oro och uppmuntra spekulation, och en del sena grödor kan gynnas av regn. Men irreparabla torkskador under juli och augusti går att beräkna, och en riktig skördeprognos borde ändå ligga i allas intresse. Bedömningar av skörd och försörjning har nu lagts hos en särskild ”Kommitté för livsmedelssäkerhet”, med vice premiärminister Arkadij Dvorkovitj som ordförande.
Förutom årets skörd är också övergångslagren viktiga, dvs den samlade ingående balans av spannmål som varje 1 juli finns i statliga interventionslager, hos kvarnar, handelsföretag och ute i jordbruken. Sommaren 2010 var de 25 mton, oönskat mycket men ett resultat av tidigare års goda skördar och trög export. De blev räddningen för 2010/11. Den här sommaren var lagren nere i 15 mton, de kan förstås dras ner ytterligare, men inte ner till noll. Resonemangen om exportkapacitet förs ändå ibland som om det vore möjligt.
Aktuellt
Även om veteskörden sjunker till 35-40 mton ligger den ändå långt över den totala humankonsumtionen av spannmål på c:a 20 mton. Den siffran innehåller förutom vete också en del råg, maltkorn, grynhavre, etc. Resten av vetet går till utsäde, foder och export.
Ett lustigt inrikesfenomen är att en del av federationssubjekten (län, etc) har börjat slå vakt om sina ”egna” livsmedelstillgångar. Sådana fall har funnits även tidigare under deficit-år. Tatarstans president vill förbjuda eller reglera exporten till övriga Ryssland. Premiärminister Medvedev har i ett argt svar hävdat den inre marknadens öppenhet och okränkbarhet.
Kommittén för livsmedelssäkerhet sammanträdde fredagen den 31 augusti. Ministeriets skördeprognos var nu 75 mton. Ordföranden upprepade att inga exportbegränsningar kommer att införas.
Skörden av de stora spannmålsgrödorna pågår till c:a 10 oktober. Utlastningen för export har hållit ganska högt tempo under sommaren, om än delvis hindrad av en regnstörd infrastruktur i Krasnodar-området. Bedömare säger att exporten kan fortsätta i den takten högst t.o.m. oktober. Om man vill reglera exporten, så måste ett sådant beslut fattas snarast. WTO och dess stadga är primärt inriktade på importhinder och marknadstillträde. Det som sägs om exporthinder är lite och föga förpliktigande: man skall tala om vad man tänker göra. Hur Ryssland nu väljer att reglera sin spannmålsexport blir ändå en prövosten för det nya WTO-medlemskapet.