”Landets industri saknar produkter som kan konkurrera på exportmarknaden, jordbruket förmår inte balansera och energiexporten håller i gång ekonomin, men när priserna går åt fel håll blir utlandsunderskottet för stort, och bygger upp en växande utlandsskuld. Läget är långsiktigt ohållbart.” Ungefär så sammanfattade jag en analys av Sovjetunionen 1987 för SEB:s ledning. När jag nyligen analyserade Vitryssland fick jag samma känsla.
Visserligen inleddes också där ett systemskifte efter Sovjetunionens upplösning och vitrysk självständighet 1991, men när Aljaksandr Lukasjenka – tidigare gränssoldat, kolchosordförande och sovchosdirektör – blev president 1994 återställde han mycket av sovjetsystemet: till stor del statsägt näringsliv, centralt fastställda produktionsmål och statsstyrd bankfinansiering till statsföretagen.
Ekonomin domineras av jordbruk, konstgödselproduktion och tung industri (traktorer, tunga lastbilar, stridsfordon). Graden av utveckling och förnyelse är låg och produktivitetsutvecklingen släpar efter huvudsakligen pga statsstyrningen, men landets isolering från omvärlden (”Europas sista diktatur”) torde bidra. Konsekvensen är otillräcklig exportproduktion, men raffinering av olja importerad från Ryssland till förmånliga priser har länge balanserat utrikeshandeln.
Förändring i Rysslands politik för energiexport till ” nära utlandet” gav ett nytt läge 2006/07. Högre energipriser rubbade externbalansen och fick Lukasjenka att orientera sig mot Väst för att bättre stå emot det ryska trycket. Detta blev allt hårdare, med sikte på vitrysk integration i Eurasiska Unionen och försvarsorganisationen CSTO, samt rysk industris övertagande av Vitrysslands gasledningar och tunga industri.
Väst reagerade först med skepsis men under 2007 föreföll Lukasjenka ha börjat öppna för bättre förbindelser västerut. Processen påskyndades av den globala finanskrisen 2008. Väst verkade tro att man via ekonomiska reformer i landet, stödda av IMF, kunde förändra det politiska läget och närma Vitryssland till EU. Samtidigt försämrades landets relation till Ryssland allt mer, med handelskrig sommaren 2009.
Men Lukasjenka var inte beredd släppa greppet om landets ekonomi, bara mjuka upp det. BNP hölls uppe 2008 med en låst växelkurs trots inflationsuppgång från högre ryska gaspriser, vilket försämrade bytesbalansen. Därefter har försvagningen fortsatt. Eftersom utlovade reformer uteblev försämrades samtidigt utsikterna till fortsatt stöd från IMF, som löpte till maj 2010. Vid årsskiftet 2009/10 utverkade Vitryssland lån bl.a. från Kina och Venezuela och i september 2010 en femårig obligation för 1 miljard dollar. Med dessa pengar och viss politisk liberalisering hölls skutan flytande till presidentvalet i december.
Valfusk och brutalt krossande av oppositionen efter valet ledde dock till att Väst införde sanktioner i början av 2011. Samtidigt försvagade stigande ryska energipriser bytesbalansen ytterligare och drev upp lånebehovet ytterligare – i januari emitterades en obligation om 800 milj. dollar, huvudsakligen köpt av Ryssland. Läget blev likväl snabbt ohållbart och i mars 2011 var frågan ”devalvering eller statsbankrutt”. Devalvering följde, med drastiskt försämrad levnadsstandard. Ryssland utfäste stöd på totalt 4 mdr dollar, men spelade högt, förhalade stödet och sänkte den vitryska rubeln ytterligare i maj.
Regeringen saknade pengar och sökte i juni desperat men förgäves förhandlingar med ett kallsinnigt IMF om nytt paket. Och snart kunde Ryssland ta över vitryska nyckelföretag till vrakpris – i november 2011 tog Gazprom över Beltransgaz till 100 % mot lägre gaspriser. Punkt sattes för det dramatiska skeendet med att IMF i februari i år beslöt ta hem sin Resident Representative från Minsk, EU inför sanktioner i mars, och Vitryssland förenar sig i tullunion med Ryssland och Kazakstan, samt med dem också i kritik av EU:s sanktioner.
Men fallet har inte stoppat för den belarusiska ekonomin, fortfarande oreformerad och med osäkra utsikter trots devalveringen för ett år sedan. Risken är alltså stor att landet – som Sovjetunionen i slutet av 1980-talet – förblir oförmöget att häva bytesbalansunderskottet och beroende av alltmer pengar utifrån.
Man söker nu utländska direktinvesteringar som kan täcka en del av bytesbalansunderskottet och erbjuder bl.a. ekonomiska zoner. Avgörande är hur attraktivt affärsklimatet kan bli där: kan Lukasjenka medge affärsvillkor som lockar t.ex. tysk eller varför inte kinesisk industri – eller bara rysk? En debatt förs om privatiseringar av statliga företag. Det som gör frågan kontroversiell är – något förenklat – om man ska sälja företagen till ryska eller egna oligarker. Givet den debatt som rapporterats verkar det som om man föredrar att skjuta upp beslutet, eftersom ”det gått så lätt att få tag på pengar, och krisen blåser nog över”.
Risken är alltså stor att Vitryssland inte lyckas vända bytesbalansen tillräckligt för att möta uppgången i skuldtjänsten från 2015: då förfaller huvuddelen av obligationsskulden och amorteringarna på övriga krisårsskulder tar fart därefter. Sannolikheten är alltså stor att någon form av skuldkris inträffar i det medelfristiga perspektivet, och nyckelåret kan vara 2015.
Lejonparten av utlandsskulden är statlig, direkt eller via statliga företag och banker med implicit statsgaranti. Störste fordringsägare torde Ryssland vara, med främst Kina men också Kazakstan och Tadzjikistan som andra statliga fordringsägare. Via handelsfinansiering kan också länder som Tyskland och Sverige ha fordringar i statsgaranterade exportkrediter. Krishanteringen blir därmed huvudsakligen en mellanstatlig affär.
En vitrysk skuldkris blir därmed klart politiserad, inte minst pga dess regionala aspekter. Frågan om hur skuldkrisen hanteras blir därmed kritisk. Nedanstående scenarier får stå för vad de är: spekulationer baserade på tänkbara förfaranden för skuldkrishantering.
• Traditionellt konsolideras skulder i Parisklubben (http://www.clubdeparis.org/en/, se även Wikipedia) . Detta skulle utsätta Vitryssland för de reformkrav IMF redan ställt och landet undvikit. Dessutom krävs fordringsägarnas medgivande till IMF att omförhandla sina fordringar för klartecken från IMF till Parisklubben. Ryssland har tidigare utnyttjat detta till att främja sina intressen i skuldlandet.
Detta scenario skulle minska Rysslands finansiella kostnader från en vitrysk statsbankrutt, men också de politiska vinsterna. För Vitryssland skulle djupgående strukturreformer gå på tvärs med regimens intressen, men öka självständigheten mot Moskva. Kanske skulle ett lågt oljepris tala för detta?
• En annan modell kan dock tänkas: à la Greque, efter EU-förebild. Via Eurasiska Unionen tar Ryssland ansvaret för den vitryska skulden och utnyttjar tillfället till än närmare integrering av Vitryssland inom unionens ram. Detta behöver inte heller medföra den insyn som IMF:s medverkan skulle innebära.
Detta scenario vore sannolikt politiskt fördelaktigt för Ryssland men finansiellt dyrare för Moskva, och avhänger därmed ett högt oljepris. För Vitryssland gåve det en kringskuren självständighet.
• Ett tredje scenario är att den medföljande ekonomiska krisen leder till politisk omvälvning där en ny regim är mindre kompatibel med den ryska och mindre benägen att acceptera dess stöd. En sådan utveckling skulle sannolikt skapa störst osäkerhet och instabilitet i regionen.
Grundproblemet är att den ekonomiska strukturen inte klarar betala för nödvändig import och därför skuldsätter landet alltmer, samtidigt som tiden för förändring snabbt rinner iväg. Av politiska skäl kommer Ryssland sannolikt att vilja hålla Vitryssland under armarna, men vad blir priset för vitryssarna, när (knappast om) skuldproblemen blir ett faktum?
| Siffror av intresse | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | |
| BNP | mdr.USD | 45.3 | 60.8 | 49.2 | 54.7 | |
| BNP | % för. | 8.6 | 10.2 | 0.2 | 7.6 | 5.5 |
| KPI genomsnitt, | % för. | 8.4 | 14.8 | 13.0 | 7.7 | 38.0 |
| Real effektiv växelkurs | % för. | -3.9 | 1.6 | -4.6 | -5.0 | -14.8 |
| Bytesbalans | %GDP | -6.7 | -8.6 | -13.0 | -15.5 | -14.7 |
| Export av varor | ” | 53.8 | 54.0 | 43.4 | 46.3 | 72.9 |
| Import av varor | ” | -62.7 | -64.3 | -57.5 | -63.0 | -84.7 |
| Utlandsskuld brutto | ” | 26.5 | 25.0 | 44.8 | 52.1 | 68.3 |
| Offentlig | ” | 6.5 | 6.8 | 18.1 | 22.1 | 35.6 |
| Privat (mest statsföretag) | ” | 20.0 | 18.1 | 26.7 | 30.0 | 32.7 |
| Inhemska bruttoinvesteringar | ” | 34.1 | 37.6 | 37.3 | 40.6 | 38.4 |
| Nationellt sparande | ” | 27.4 | 29.0 | 24.3 | 25.1 | 23.7 |
| Offentligt budgetsaldo | ” | 0.4 | 1.3 | -0.7 | -1.8 | -1.5 |
| Intäkter | ” | 49.5 | 50.6 | 45.7 | 42.0 | 38.5 |
| Subvention och överföring | ” | 10.5 | 11.5 | 11.7 | 8.4 | 8.9 |
| Statsskuld | ” | 11.4 | 13.4 | 21.7 | 26.5 | 46.0 |
| Kreditexpansion | % för. | 48.5 | 50.0 | 27.9 | 38.1 | 44.9 |
| KPI genomsnitt, | % för. | 8.4 | 14.8 | 13.0 | 7.7 | 38.0 |
| Real effektiv växelkurs | % för. | -3.9 | 1.6 | -4.6 | -5.0 | -14.8 |