Vid söndagens parlamentsval i Armenien var det åtminstone ingen som dog.
Bland de internationella valobservatörer som följer val i Europa inklusive hela det forna Sovjet har OSSE:s störst tyngd. (OSSE uttyds Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.) Deras sektion för demokrati och mänskliga rättigheter ODIHR brukar sända ut de största valmissionerna som därför kan arbeta med statistiska metoder. Vid parlamentsvalet i Armenien i söndags fanns närmare 300 observatörer från ODIHR över hela landet.
Dagen efter ett val brukar ledningen för ODIHR:s valmission hålla en presskonferens tillsammans med andra internationella valobservatörer. Ifall omdömena bland dem går isär får kritiska omdömen grundade på ODIHR:sstatistik ibland stå tillbaka. Men även ODIHR:s företrädare väljer gärna att lyfta fram någon positiv aspekt. Om inte annat visar det på en god vilja när man sen försöker föra en dialog med regimen om hur det som blev mindre bra kan göras bättre i framtiden.
I sitt uttalande efter söndagens val börjar ODIHR därför med att påpeka att valet huvudsakligen genomfördes på ett fridfullt sätt. Det senaste valet 2008, som handlade om presidentposten, följdes av demonstrationer mot valfusket där tio människor förlorade livet.
Det fanns också annat som var positivt vid årets val som att kandidaterna i stor utsträckning, men inte alltid, kunnat bedriva sina kampanjer ostört och till och med fått visa upp sig i TV. Men granskar man ODIHR:s statistik inser man att mycket inte blivit bättre sen 2008. Lärare som tillhör president Serzh Sarkisians Republikanska parti har gjort om lektioner till valmöten. I tolv procent av de observerade vallokalerna lade sig utomstående personer i valnämndernas arbete. Försök att påverka eller trakassera väljare inne i vallokalerna noterades i fyra respektive två procent av röstningsställena. Andra återkommande brister var att människor inte fyllde i och lämnade sina röstsedlar i hemlighet, det hände till och med att de videofilmades av partifunktionärer, och att valurnorna inte var ordentligt förseglade.
Ett trick som varit vanligt förekommande i Armenien är att man tillåter eller tvingar människor att rösta i flera vallokaler. Jag bevittnade det själv i en kommun i norra Armenien under det förra parlamentsvalet 2007. Där fångades min uppmärksamhet av det Republikanska partiets unge observatör som befann sig i ständig rörelse i vallokalen. Han gick mellan skolans rektor som var valkommissionens ordförande och borgmästaren som i strid med lagen övervakade procedurerna. Dessemellan ilade han bort till kön av röstande och bad någon att följa med. Han vände sig till medelålders och äldre män som ofta gav ett slitet intryck. Jag fann senare att det var kommunens socialbidragstagare. De såg först generade ut när han viskade nåt i örat på dem men alla följde efter en stund med ut på gården.
Bland mängden bilar därute stod en vit stadsjeep med stötfångaren ända framme vid entrétrappan. Vid den stod de som hämtas ut runt en man från passmyndigheten. I en del fall delade han ut nya pass, i andra stämplade han in en ny bostadsadress i de gamla passen. Sen kördes socialbidragstagarna till nästa vallokal för att rösta. De övervakades av muskulösa män i skinnjackor som satt i ett par bilar intill. Men de behövde aldrig tillgripa våld. Det räckte med att tala om att de som inte röstade som borgmästaren ville inte skulle få något mer socialbidrag.
För att komma till rätta med det här hade man i år introducerat ett nytt bläck som användes för att färga in de röstandes pass så att det inte skulle kunna användas som legitimationshandling i mer än en vallokal. Meningen var att bläcket skulle ha avdunstat efter tolv timmar men i praktiken försvann det mycket snabbare.
Rösträkningen genomfördes enligt observatörerna slarvigt eller vårdslöst i var femte vallokal. I fyra lokaler styrdes arbetet av utomstående, i fyra iakttogs hur protokoll förfalskades och i fem att hela buntar av röster tryckts ned i valurnorna. Att det officiella resultatet sammanfaller med verkligheten kan alltså inte bekräftas av de internationella observatörerna.
Efter sammanräkningen kontrollerar Republikanska partiet i praktiken minst 69 av de 131 mandaten och får därmed egen majoritet i parlamentet. (En del av de deputerade som valts in som oberoende kandidater kommer att ansluta sig till någon av partigrupperna i parlamentet.) Näst största parti med åtminstone 36 mandat blev Blomstrande Armenien som startades inför förra parlamentsvalet av landets rikaste man, den förre elitbrottaren Gagik Tsarukyan. Den gången etablerade han snabbt sitt parti genom att köpa in flera välkända profiler som gav glans åt listan. Tsarukyan har betygat att partiet är lika presidenttroget som det Republikanska och fusket torde främst ha riktats mot andra partier än hans. Konkurrensen inom parlamentet handlar alltså främst om att olika affärsintressen tävlar om att anpassa den ekonomiska lagstiftningen till förmån för sina respektive branscher. På tredje plats med sju mandat rankades koalitionen bakom det självständiga Armeniens förste president Levon Ter-Petrosyan.
Armenien har 25 tunga år bakom sig. 1988 uppträdde första gången mobbar som gjorde att armenier i grannlandet Azerbajdzjan och azerier i Armenien kände sig hotade. När de båda staterna blev självständiga vid ingången av 1992 hade våldet på fyra år eskalerat till ett krig kring Höga Karabach som gjort de unga regimerna till sin gisslan sedan dess. Det var ett krig som inte startats med ett beslut av en statschef, en regering, ett parlament eller ens en överbefälhavare men när dessa institutioner väl fanns på plats kom kriget att sluka mycket av ländernas politiska energi. Fortfarande dödas ett 20-tal personer om året längs stilleståndslinjen.
I oktober 1999 drabbades landet på nytt av politiskt våld då premiärministern, talmannen, två vice talmän och ytterligare en minister och tre deputerade mördades inne i parlamentet. Dödsoffren i samband med protesterna mot fusket i de föregående valet följdes av undantagstillstånd och fängslande av några företrädare för oppositionen. Frågan är nu om oro för nya dödsoffer ska dämpa de protester mot söndagens val som redan börjat höras.