Litterära översättarseminariet på Södertörns högskola – en hotad kompetens

De senaste dagarna har nyheten om hotet mot Litterära översättarseminariet på Södertörns högskola upprört många. Inlägg och protestlistor har cirkulerat i sociala medier och på epostlistor. Även bl.a. DN, SvD, GP och Aftonbladet har haft artiklar och publicerat upprop. Författarförbundet och andra har uttalat sin oro. Vad handlar då allt detta om och på vilket sätt berör det våra intresseområden?

Litterära översättarseminariet startades 1998 av bland annat slavisterna Lars Kleberg, Lars Erik Blomqvist och Anders Bodegård. Under åren som gått har ca 200 litterära översättare utbildats från polska, ryska, tyska, finska, franska, tjeckiska, turkiska och estniska till svenska samt från svenska till polska. Och sedan i höstas finns en grupp som översätter från arabiska till svenska. Jag och många andra har haft privilegiet att gå den tvååriga utbildningen på halvtid. Att ledningen för Södertörns högskola vill skära ner i budgeten ligger i tiden, eftersom utbildningen faller mellan stolarna – den har varken tillräckligt solid vetenskaplig grund eller producerar ett stort antal studenter till låga kostnader. Inom högre utbildning efterfrågas i dag kvantifierbara resultat. Men översättarseminariet har producerat ett stort antal översättare som idag är yrkesverksamma och verkar som kulturutövare och kulturspridare, och seminariets betydelse för det svenska kulturlivet är långsiktig. Jag vill peka på varför utbildningen bör vara kvar.

Utbildningen vid Litterära översättarseminariet är inte bara en hantverksutbildning utan också ett kreativt arbete som utvecklar både ett förhållningssätt till att skriva och tala om text och ett sätt att samarbeta. Detta tar studenterna sedan med sig i andra verksamheter. Många ex-studenter arbetar på förlag, i media, på kulturtidskrifter, som redaktörer eller som forskare och lärare vid universitet och högskolor. Ute på förlagen är genomgången utbildning på Södertörn en kvalitetsstämpel som garanterar ett utmärkt resultat och en respekt för texten. Kollegor utomlands är imponerade av seminariet, eftersom det är unikt också i ett internationellt perspektiv.

Tillgången på kvalificerade översättare genererar automatiskt mer översatt litteratur. Varje skönlitterär översättare är samtidigt en kulturförmedlare som tillför svensk litteratur nya impulser. Vad skulle litteraturen vara utan alla översättningar? Studenter från Södertörn har översatt, bara för att på måfå nämna några namn, Orhan Pamuk, Andrej Platonov, Witold Gombrowicz, Ingeborg Bachmann, Stefan Chwin och Jáchym Topol. Antologier har getts ut som har introducerat författare från olika språkområden med studenter som redaktörer, bl.a. på Tranans bokförlag. Flera studenter har också startat egna förlag: från franska (Sekwa), tyska (Thorén & Lindskog) och tjeckiska (Aspekt).

Litterära översättarseminariet är särskilt viktigt för samhällets kompetens i ”de små språken”, av vilka flera talas just i Central- och Östeuropa. Under de senaste decennierna har engelskan blivit alltmer dominerande i det offentliga rummet – men filmer och texter på andra språk än engelska är viktiga för att vi ska kunna ta del av vad som händer i världen. Och det är förstås här översättarna kommer in i bilden. Att vara litterär översättare innebär nämligen också att bygga nätverk, både i Sverige och utomlands. Varje översättare är verksam inom ett flerspråkigt fält som består av kollegor, författare och förläggare. Liksom språkinstitutionerna vid våra universitet och högskolor har Litterära översättarseminariet på Södertörns högskola en viktig uppgift att fylla genom att dra till sig begåvade och kunniga personer som förvaltar och vidareutvecklar flerkulturell kunskap. Att bygga upp viktiga centra tar lång tid – att lägga ner dem kan gå snabbt.