Putin ansåg sig för upptagen att delta i sin egen valkampanj, han sände ut ”befullmäktigade” som talade för honom. En av dem var filmregissören Nikita Michalkov som förlorade stort mot Michail Prochorovs syster Irina. Att Michalkov ansåg sig totalt besegrad framgick av hans slutord: om Ni hade ställt upp skulle jag ha röstat på Er!
Putins enda framträdande inför ”massorna” ägde rum den 23 februari på Luzjniki-stadion – en välregisserad ”åtgärd” (så kallas dylika evenemang på sovjetspråket – meroprijatie). Dagen var vald med omsorg – ”Fosterlandsförsvararens dag” i den sovjetiska kalendern. I den kalendern vimlade det av liknande dagar – något måste ju ersätta de gamla helgondagarna.
I sitt försök att entusiasmera ”massorna” som hämtats till stadion i bussar från när och fjärran, fick Putin en ingivelse: 2012 – 200 år sedan slaget vid Borodino! Och någonstans ur minnets dunkel dök några diktrader upp, för länge sedan inlärda på skolbänken. ”Och nu minns vi förstås Lermontov och hans mirakulösa stridskämpar som inför striden om Moskva svor eden och drömde om att dö för Fosterlandet” ropade Putin. Sedan följde raderna: ”Och låt oss dö för vårt Moskva, som våra bröder dog! Att dö var löftet som vi gav och det vi höll vid Borodino.” Efter detta ropade Putin: ”Striden om Ryssland fortsätter! Segern är vår!” Att hela Lermontov-citatet var ex promptu, om detta vittnade Putins plötsliga inblandning av Jesenin i alltihop: ”Och Jesenin ska vi minnas, vi ska minnas hela vår storhet”. Jesenin? Som tog sitt liv 1925 när snaran om Rysslands bondediktare drogs till.
Men Putins minne sviker om ”Borodino”. Han sätter ord i diktaren Lermontovs mun som inte finns där. Han tror att orden han citerar är soldaternas när de går ut i strid mot Napoleon. Men det är deras ledare och härförare som utropar orden ”Låt oss dö…” Och ingen gav något löfte, än mindre ”drömde” någon om att dö. Lermontov skrev:”Vi höll vår trohetsed vid Borodino, och stupade för den”.
Varifrån kom Putins plötsliga behov att visa sin litterära skolbildning? För att han bland oppositionen har flera diktare och författare (Boris Akunin, Dmitrij Bykov)? Putins enorma självhävdelsebehov är ju en av orsakerna till att han inte ställer upp i debatter – han är rädd att förlora. Men att appellera till 1812 och slaget vid Borodino blev dock lika farsartat som att kalla valkampanjen för ”Folkfronten”. Vilka är fienderna som nu står vid Moskvas portar? Och vilket ”folk” ska enas för att bekämpa dem? Alla de hundratusen och flera som protesterat mot valfusket sedan december kan med rätta skandera såsom östtyskarna 1989 : ”Wir sind das Volk!” – Vi är FOLKET!